"Oavsett hur det blev skulle jag älska dig som ingen någonsin älskat förut. Och så blev det."
(tankar om lilla N som nyfödd)

Även fast han snart är sju år så känns han fortfarande som ett med mig, som att vi delar samma organ. Och fy så ont det kan göra ibland. Men också det finaste jag varit med om.

Nu är det september.

En dag är ni mina, små snuttisar. Jag ska borsta eran päls, springa med er i skogen utan att vara rädd för en endaste björn och vi ska sjunga tillsammans på kvällarna (inte så högt så grannarna störs). En av er ska lära sig spela gitarr till och en ska baka scones och ställa iordning fikat. Vi ska sova i en stor säng tillsammans och på morgonen kommer en av er med kaffe på sängen till mig och har hittat morgontidningen på vägen dit.