Äntligen har "så mycket bättre" börjat igen!

slutet på oktober 2012

 det är kaffe. kusiner. vänner som kommer förbi ibland. det är telefonsamtal med storebror, med andra familjemedlemmar också.

det är lilla L. hennes hud som är torr. att hon försöker prata till mig och att hon luktar så gott och är så mysig.

sen är det lilla N. min oro. att han snart tappat alla sina mjölktänder och nya växer ut. att han inte är hos mig den här julen. det är möten på skolan. att han är så smart och rolig. påhittig och mysig.

det är dom där d-dropparna, som jag glömmer. kanske lika bra eftersom dom med olja tydligen inte ska vara så bra. sen är det prat om vaccinationer. vilka är bra, vilka kan möjligtvis leda till döden? det är mycket man ska hålla koll på som en bra förälder.

det är bvc. det är föräldragrupper. det är internet och tv. åååh, downton abbey som börjar snart. med kattis ska jag se det, men eftersom det går på lördagar är jag inte längre så hoppfull om att det kommer att bli så.
att längta efter vänner som bor 10 minuter bort.

det är att vilja saker men inte riktigt vågar eller kan. det är att inte orka ta tag i att rensa förråd och sortera saker.

minusgrader och snö. köpa nya stearinljus. äta sushi.

det är att dagdrömma om en fläckfri hy. att vinna pengar fastän man inte spelar.
läsa på aftonbladet om en tjej som "stressåt" och råkade äta upp sin egen gaffel. som väntar på operation.

det är cellprov, vänta på svar fast man tänker att "det ser säkert bra ut".

inte hör kylskåpet som skriker fast det är så uppenbart för alla andra.
att bli rädd när någon knackar på dörren för att man inte bestämt träff med någon.
springa i trappor. till tvättstuga.

ha en ljudlös telefon med sprickor på. skäms vid biljettvisning på buss. men ingen säger något. kanske inte ens hej,

att tro att saker ska förändras av sig själv, bara man väntar tillräckligt länge.

Hey you

men hälp mä. känner mig alldeles disconnected från omvärlden. även när jag är med folk känns det som att jag är i en annan värld. jag är inte längre en del av det. jag är där..där jag gör samma saker om och om igen. fixa frukost, amma, fixa lunch, amma, dricka kaffe, diska, tvätta kläder, amma, hämta på skola, bada barn, laga middag, diska, amma, fixa kvällsfika, amma, lägga i säng barn, samla mig själv i trettio minuter, borsta tänder och sova.

sen går jag upp i ett mörkt rum, slår benet så jävla hårt i något och vill grina. sätter mig på sängen med bebis i famn. "huu huu" säger jag och håller igen för att inte väcka det andra barnet som sover i sängen. Och verkligen tar över sängen dessutom. Liksom breder ut sig så man får squeesa in sig i ett litet hörn om man vill lägga sig igen.

Jag tror att jag vet att det kommer vara såhär nu men med några skiftningar. Såklart har jag fel, men hjälp mig förstå att det också kommer annat. något spännande, något roligt eller bara annorlunda.

Skriv något snällt, hjälp mig att se ljuset.
tack på förhand./H

varning för drömmar (björnar)

"Om du ser en björn i drömmen betyder det att du har en rik, ointelligent, grym och ondskefull fiende. Om du drömmer att du jagar en björn, kommer du att besegra dina motståndare."

Men what? Skulle jag ha en sådan fiende? Träd fram please så kan vi klara upp vår konflikt! Är less på att drömma om björnar i olika scenarion. Björnar som ligger och lurar, björnar som jagar mig, björnar som kommer längs vägen, björnar som jag försöker fly ifrån..listan kan göras oändlig.

Alltså, dagens sanning; minst två gånger i veckan drömmar jag om björnar. 

Not so very pleasant no.

I am my hair. Hair hair hair.

Darling don't cry.

Åh, Buffy Sainte Marie. Så underbar. När jag var liten lyssnade jag på hennes musik, ja alltså det gör jag ju fortfarande. Drömde ibland att jag hade fötts till indian istället. Tyckte hon var så vacker och det verkade så spännande. Här är hon iallafall med sitt långa hår. BEAUTIFUL!

oktober

och lilla L är 4 månader idag. can't believe it!

iallafall. Imorse vaknade jag (inte av lilla L som man kan tro) utan av en skitäcklig dröm. Klockan 07.24.
Usch, får rysningar när jag tänker på drömmen, det kändes som en skräckfilm.
Det var en mördare som var "ute efter" mig av någon anledning.
Han kallades "fjärilsmannen", vet ej varför.
Det var en ganska detaljrik dröm, som de flesta av mina drömmar är.
Jag vet att det är skittråkigt att läsa om, men jag bryr mig inte, måste bara skriva ner det och gå vidare. Han hittade mig tillslut (precis när jag höll på att fly från mitt stora hus och fixat så lilla N var i säkerhet).
Mitt på blanka dagen med massa människor runtom mig så stod han där. Utan mask den här gången (för innan hade han använt olika masker för att dölja ansiktet de gånger jag sett honom) med en krok i handen (a la "jag vet vad du gjorde").
Först såg jag honom inte, men någon pekade bakom mig och där var han. Fatta paniken.
Han attackerade mig med den där kroken och jag kände hur han liksom snittade upp min hals.
Då vaknade jag och intalade mig att det var en dröm. Hatar den där osäkerheten man kan känna.
Finns han här? var det på riktigt? osv.

Kl 07.24 och det var fortfarande mörkt ute och regnet öste ner. Tänkte att lilla N nog är påväg till skolan med sin pappa nu och helt ofattbart att jag fått en sån lång sovmorgon.
Synd att jag skulle vakna och tvivla på om jag levde eller ej.