somartid

så klockan är väl snart åtta egentligen, men nu är den snart nio. vi har precis ätit frukost och det verkar som att det är ungefär den här tiden jag skriver. N pysslar på med sina saker. L tuggar på leksaker. Jag dricker mitt återuppvärmda te. Äntligen är det vårväder ute, undrar vad man kan göra ute i vädret? Alltså, nu kom jag ju på att det här är mellanårstiden..lekplatserna är ju fortfarande igensnöade och sånt där. Men något borde man ju kunna hitta på, vill gärna gå ut idag.

lördag

vaknar kl 6. N som ligger brevid och L som sitter upp i sin säng och tittar på oss.

Kl är nu 8, vi har precis ätit frukost. dagen känns bra ändå. känslokasten är tvära. dock inte hos mig. utan hos de andra. de små. först får jag höra att jag är otrevlig och en dum förälder, som säger att N MÅSTE äta frukost.
sen får jag höra" tack för maten, jag älskar dig. du är bäst".

idag ska jag och N gå på bio tillsammans. det känns kul att äntligen göra något bara jag och han.

måndag

och jag klarade kursen! känner mig så himla himla himla glaaad!
nu ska jag åka och träffa mormor, det var så längesen så jag skäms.
hejdå

söndag

Det får bära eller brista med mina arbeten i Religion nu. Har bitit sönder alla mina naglar.

en lördag

och jag känner mig så otroligt blandad i känslolägen.
ena stunden känner mig bara trött, matt och saker känns jobbiga och tråkiga och sedan känner jag mig piggare, glad och förväntansfull.

iallafall. har hur mycket som helst att skriva och skicka in till min lärare senast imorgon. och såklart så kan jag inte tänka medan lilla L är vaken och kryper omkring. det går inte att plugga då.
nu har jag gjort kaffe, och lilla L kanske somnar en stund snart, då MÅSTE jag sätta mig och skriva.
Jag måste försöka tänka nu, att bara göra det här, sen är det gjort och jag får vara ledig fram till hösten igen. Jag måste tänka att det snart är över, men samtidigt känns det så märkligt också. jag är liksom så nära att slutföra ett av mina delmål. alltså "ta studenten" eller vad man ska säga.
Delmål 1 var att bli klar undersköterska och det är jag ju.
Delmål 2 är att bli klar med mina slutbetyg från gymnasiet och det är jag snart!

Delmål nummer 3 är att börja på universitetet och det känns så konstigt att det faktiskt kan hända snart.

Jo, just det. En läkare från vårdcentralen ringde upp mig (efter att jag ringt förstås) och nu har jag en tid nästa vecka för lite provtagning förhoppningvis.

trötthet, inget roligare än så

fortfarande sjukt sjukt trött.
hela dagen har känts som en konstig..koma?
okej, imorgon ska jag ringa och kolla om jag får komma till vårdcentralen och kolla mitt järnvärde.
orkar inte vara trött. alltså handlingsförlamad blir man ju också.
tex idag. vi har gjort- ingenting!
skärpning nu.

måndag

har varit sjukligt trött idag. sådär så att jag lägger in skafferivaror i kylskåpet och önskar att det fort blir kväll så jag får gå och lägga mig igen.
fattar inte var den här tröttheten kommer ifrån? är det att mina amningshormoner är borta nu?

funderar på att kolla mitt järnvärde, det var väldigt bra i somras iallafall, men man vet ju aldrig. om det är järnet kan man ju alltid göra något åt det iallafall.
men troligtvis är det väl bara vinter tröttheten, den som brukar komma på våren, när man är påväg ut ur dvalan som man knappt märkt att man glidit in i förrän man ska ut ur den. tärt alltså.

söndag

det har inte blivit någon sovmorgon här inte. vi har vaknat 6 varje dag, men då har lilla L somnat kl 20 varje kväll och sovit hela natten. Jag tar hellre det iof, att hon somnar åtta istället för 10 och vaknar 6 istället för 7, halv åtta.
för vi går vanligtvis ändå upp tidigt på morgonen och på kvällen är det skönt att hon kan somna lite tidigare så jag kan plocka undan och hämta andan.

okej, det var det. har drömt konstiga drömmar, som vnligt. vaknade upp på natten och hade ont i kroppen för att jag blivit biten och allt möjligt (av björnar såklart). vad annars? vad vill alla björnar mig!!!???

nu ska vi äta lunch.

ge mig asfaaalt!

åh vad jag längtar efter asfalt. Känns som att det inte finns något bättre än asfalt.

det känns skönt att det är "helg" nu. att slippa vakna 06.30 och skynda sig och stressa och få magsår. på riktigt, vid kvart i åtta på morgonen går jag runt som en gammal gumma för att jag har så ont i magen pga stress att hinna med allt som ska göras på morgonen och samtidigt försöka ta sig till skolan i tid.
Misstänker att det inte kommer att bli bättre när lilla L ska börja dagis och jag måste lämna två barn på två olika ställen. Men jag är såklart glad ändå, att hon har sin dagisplats garanterad och sådär.

har jag gjort kaffe medan lilla L sover en stund. men nu lät det som att hon vaknade. vilket hon inte ska. för hon hara bara sovit i ca 20 min. nåväl.

men lägg av

stressade som ett djur iväg, först till Ns skola, sedan till min egen.
hade såklart missat att man fick ha med anteckninar, kände mig dum, förvirrad och lite sämre än dom andra.
men nu är det över.
gick hemåt på lite halvdåligt humör ändå.
en tant med rollator kommer fram och ropar att jag inte borde gå över vägen, utan låta bilarna köra istället. okej, då vet jag varför hon inte gick samtidigt som mig utan stod kvar vid vägkanten fastän bilarna stannade för henne.
"Det är miljöovänligt att låta bilarna stanna, för då släpper de ut mer avgaser"
okej, jag svarade bara med att "då är det ju tur att du och jag promenerar istället för att köra bil"
men hon var uppenbart irriterad och hade ett långt utlägg om att avgaser var farligt.
jag höll med såklart men var ju påväg hemåt samtidigt.
efter mig hör jag "jag är faktiskt miljöaktivist".
efteråt kände jag bara att jag blev så himla arg. såklart tycker inte jag heller att avgaser är bra..men lägg av!

Kom hem på dåligt humör, men nu börjar det släppa och det känns skönt att jag inte behöver redovisa något mer.

onsdag, dagen innan redovisning

tror jag håller på att få ett magsår.

igår skulle jag lägga mig i sängen och läsa när barnen hade somnat. kl. 21.20.
vaknade ett par timmar senare och inser att jag inte ens hann börja läsa i boken. känner mig så sjukt stressad. känner att jag inte alls haft så bra tid på mig att plugga inför det här.

Däremot så fick jag ju bra på provet jag skrev, vilket ju känns bra.
Efter redovisningen imorgon har jag "bara" mitt fördjupningsarbete kvar.

såhär märker jag att jag är stressad:

- börjar tugga på naglarna
- klösa mig själv i ansiktet (aaahhh..MÅSTE sluta!)
- magsårskänsla
- lättirriterad
- går runt i cirklar

Efter den här kursen ska jag njuta av våren och bara ha det bra. faktiskt. typ trippa omkring i små skor och äta isglass och sånt.

tisdag 12 mars

Alltså. Man undrar ju. Vi vaknade innan sex och då har vi över två timmar på oss att göra oss klara och gå till skolan. Men ändå så kommer stressen och vi är på skolan fem minuter innan de börjar.
Vad är probleeemeeeet???

Såhär ser det alltså ut:

05.00 nångång springer lilla N till min säng. Han kryper tätt intill mig. Vi somnar.
05.50 står lilla L upp i sängen, vinkar..mamamamamamamama
06.15 har vi busat färdigt och jag säger att det är dags att gå upp på riktigt nu.
06.20 vi klär på oss kläder, byter blöja o sånt där
06.30 jag gör frukost, lilla N håller på med min telefon (varför?)
07.00 jag har gjort klart frukost till alla. Lilla N har fortfarande inga strumpor el tjock-tröja på.
07.10 vi börjar äta
07.30 helt plötsligt blir det kaos och skrik och en härmapa och jag blir tooookig..."men du sa ju att jag skulle göra som du gör"...Meeeen..Jag blir sjukt provocerad när det sitter någon och härmar minsta andetag och en annan som sitter och klappar händer och samtidigt gnäller..ahhahah..mamammmmamamammmmmm..mmmmm...aaaaa...
07.40 "nu får du gå in på ditt rum en stund" (kollar klockan och känner paniiiikeen)
07.50 går in på lilla Ns rum, förklarar varför jag blivit irriterad. Men han är fortfarande en härmapa och jag blir provocerad igen.."Okej, nu går vi och tar på oss ytterkläderna".
08.00 "men vi måste ju borsta tänderna också"
08.05 Lilla L ligger påklädd och lilla N får för sig att han ska busa med henne. Hon blir rädd. Han blir arg för att hon skriker. Jag blir irriterad för att "det inte är tid för att busa nu" och "hon vill inte att du busar med henne".
Lilla N säger "men hon tycker om när jag busar med henne".
Jag mumlar för mig själv.
08.08 jag hjälper lilla N på med det sista och vi går ner och ut i den friska luften.
"det var ganska kallt idag" säger jag.
"nä, det var inte så kallt " säger lilla N.
"okej, det var inte så kallt då" säger jag
"jo, ganska kallt är det" säger lilla N.
Om jag säger något ska han alltid säga tvärtemot.
Jag förklarar begreppet att vara "kärringen mot strömmen" för honom. Sen är vi framme på skolan och vi hann precis.

Kärringen mot strömmen är alltså ett idiom;
kärringen mot strömmen

1. någon som ofta säger emot andra eller har en annan uppfattning i många frågor än sin omgivning, någon som gör tvärtom vad andra gör, någon som gör saker på sitt eget sätt och vägrar lyssna till andra människors råd.

Lilla N

Äntligen är han hemma! Med sig hade han en diamant som jag fick. För att jag alltid är så snäll och ger honom så fina presenter. Ganska nöjd var han eftersom han valt och köpt den alldeles själv. Och på riktigt, så har jag nog aldrig fått en finare present.

söndag

nu är jag i princip helt bra efter den avslutade amningen.

sitter just nu (kl 07.15) med frukost klar på bordet. gröt, kaffe o ägg. väntar på lilla N som ska komma hem.

torsdag

vet inte om jag skrev det, men det blev lite bättre redan igår och idag är ännu bättre än igår. Jag känner mig så himla glad och peppad igen!

Idag vaknade vi strax innan sju, och även fast jag gick och la mig 21.30 var jag ganska trött då. Men har ju sovit lite halvt dåligt de senaste nätterna så det var säkert därför.

Nu har jag och lilla L ätit frukost. Hon fick jordgubb/banan gröt och sånt där. Jag gjorde världens godaste smoothie. Dog nästan.
Och så lyssnar vi på Gwen Stefani för att jag råkade upptäcka att Lilla L verkligen gillar det, dansar lite och så..och då har vi ändå lyssnat på rätt mycket musik här hemma, men Gwen är alltså det första som hon visat att hon verkligen gillat, så Gwen it is..

opepp

suttit inomhus för länge antar jag.
det mesta känns ganska tråkigt och jobbigt.
till och med att hålla i lilla L, inte för att hon är jobbig utan för att det gör så ont i mina bröst bara man nuddar och igår fick jag till och med en spark i dom. skrek rakt ut. lilla L blev förstås rädd.

aja, det känns tråkigt just nu, men jag vet ju att det blir bättre också, men det är som att hur mycket jag än vet det så spelar det ingen roll JUST NU. för jag har så skit jävlatråkigt och skitjävla ont.

har nyss duschat kokhett och nu svettas jag som ett djur så att jag mår illa.
ja, jag vet att jag är bra på att klaga, men vad faaan...orkar inte.

jag tror att det är tisdag

men har suttit inomhus de senaste dagarna.
inte så roligt kanske, men vädret har inte heller varit så roligt.
främsta anledningen är väl kanske att jag haft så ont i brösten sen den hastigt avslutade amningen.

har bryggt en stor kanna kaffe nu. J ska komma hit. men jag känner också att det snart är dags att ta tag i den stora vårstädningen.

längtar efter lilla N som är i Göteborg över sportlovet.

sover dåligt pga smärtan nu också, drömmer dessutom äckliga drömmar som vanligt, tex inatt drömde jag att jag var på biblioteket och blev magsjuk bara ett par dagar innan julafton och toaletten var trasig så jag var tvungen att kräkas i en papperskorg mitt bland allt folk som var där. sjukt otrevligt.

amningsstrejk

drömde skitdrömmar inatt igen.

och sen igårkväll har lilla L amningsstrejkat. jag fattar ingenting och har aldrig varit med om det förut. nu är hon ju ändå 9 månader om ett par dar så jag känner ingen panik, även om jag hade tyckt att vi kunde fortsätta amma lite mer. känns så konstigt eftersom jag för typ en månad sedan trodde att hon ville amma forever.. kanske är det bara en liten fas just nu eller något?
det jobbigaste är ju att brösten blir som stenhårda bollar och man vill grina så fort dom nuddar något.
jävla skit, jag hoppas att hon "ändrar" sig och vill fortsätta, helst nästa gång det är dags att äta.

lördag, 2 mars

Vet inte riktigt hur jag känner mig idag, om jag nu ska känna efter.
Igår var jag på skolan och skrev mitt prov i religion. kändes sådär, men hoppas såklart att jag klarar mig med ett godkänt åtminstone.

Kvällen kändes mindre lyckad. Jobbigt när allting plötsligt känns så komplicerat och svårt. och så när man försöker ringa sina vänner svarar nästan ingen. vet inte om jag hade så mycket att säga ändå, ibland känns mina ord så onödiga att säga, som att min klagan inte tar mig någonstans och då kan jag lika gärna vara tyst.

såg på skavlan iallafall och somnade tidigt. men drömde så fruktansvärda drömmar så jag önskar att jag aldrig gick och la mig. paniken över att se en älskad i misär och försöka stoppa det, men det är så många andra som motarbetar. maktlösheten.

Lilla L sover förmiddagslur nu, jag kokar kaffe och målar naglar. Idag ska vi bege oss ut i snöstormen för att kolla i Annas nyrenoverade lägenhet. spännande. ej med stormen, men med lägenheten. Tur vi i princip fortfarande bor grannar.