Kate Bush - December Will Be Magic Again (1979 Xmas Special)

Även om kylan och mörkret inte alltid är härligt. Nästan aldrig för mig. Mörkret är bara bra när jag vill dölja om min hy är dålig eller hår smutsigt. Och när jag vill tända ljus och mysa med barnen. Och sova på natten.
Kylan är faktiskt aldrig bra. Bara i mitt kylskåp och frys. Där kan den vara. Inte i mina fingrar så den lilla bebisen nästan tappar andan när jag ska byta blöja. Eller i fötterna så dom känns som sånna där isblock när man ska sova. Små kalla barnfötter är inte heller så härligt. Som smyger sig in på dom få varma ställen som finns. Typ magen och ryggen. Aja.
Peppa upp, snart är det julmys. Längtar efter glöggen fastän jag tycker det är för sött. Och pepparkakor och apelin med nejlikor i. Och så det bästa. Att få träffa alla jag tycker så mycket om. All I want for christmas is you! xxx

Här är iallfall fabulous Kate!

oui oui, snart är vi friska igen!

NOvember 2012

Det här var längesedan. Lilla N var kanske 3(?) månader och jag kunde pumpa ur och lämna honom med barnvakt för en natt. Lilla L är 5 månader nästa vecka och det finns verkligen inte i min hjärna att jag skulle lämna henne (redan) nu, inte ens för en timme. Så olika det kan vara från barn till barn. Det har jag verkligen förstått nu. Att vissa skriker, andra inte, vissa sover, andra inte, ja, alltså listan kan ju bli oändlig.
Men, jag tror också (faktiskt) att det handlar om åldern. På mig. Såklart inte enbart. Men jag märker att jag var mer flexibel som ung mamma (19) och så hade jag nog ett större behov av att göra "samma saker" som alla andra, alltså vara där saker händer, känna att man är med i det sociala livet. Alltså jag tycker det är viktigt nu också, men inte alls på samma sätt.

Just idag tycker jag att det är viktigt att jag kan få ta en dusch och dricka en kopp kaffe bara för mig själv. Luxury life. hehe.

Äntligen har "så mycket bättre" börjat igen!

slutet på oktober 2012

 det är kaffe. kusiner. vänner som kommer förbi ibland. det är telefonsamtal med storebror, med andra familjemedlemmar också.

det är lilla L. hennes hud som är torr. att hon försöker prata till mig och att hon luktar så gott och är så mysig.

sen är det lilla N. min oro. att han snart tappat alla sina mjölktänder och nya växer ut. att han inte är hos mig den här julen. det är möten på skolan. att han är så smart och rolig. påhittig och mysig.

det är dom där d-dropparna, som jag glömmer. kanske lika bra eftersom dom med olja tydligen inte ska vara så bra. sen är det prat om vaccinationer. vilka är bra, vilka kan möjligtvis leda till döden? det är mycket man ska hålla koll på som en bra förälder.

det är bvc. det är föräldragrupper. det är internet och tv. åååh, downton abbey som börjar snart. med kattis ska jag se det, men eftersom det går på lördagar är jag inte längre så hoppfull om att det kommer att bli så.
att längta efter vänner som bor 10 minuter bort.

det är att vilja saker men inte riktigt vågar eller kan. det är att inte orka ta tag i att rensa förråd och sortera saker.

minusgrader och snö. köpa nya stearinljus. äta sushi.

det är att dagdrömma om en fläckfri hy. att vinna pengar fastän man inte spelar.
läsa på aftonbladet om en tjej som "stressåt" och råkade äta upp sin egen gaffel. som väntar på operation.

det är cellprov, vänta på svar fast man tänker att "det ser säkert bra ut".

inte hör kylskåpet som skriker fast det är så uppenbart för alla andra.
att bli rädd när någon knackar på dörren för att man inte bestämt träff med någon.
springa i trappor. till tvättstuga.

ha en ljudlös telefon med sprickor på. skäms vid biljettvisning på buss. men ingen säger något. kanske inte ens hej,

att tro att saker ska förändras av sig själv, bara man väntar tillräckligt länge.

Hey you

men hälp mä. känner mig alldeles disconnected från omvärlden. även när jag är med folk känns det som att jag är i en annan värld. jag är inte längre en del av det. jag är där..där jag gör samma saker om och om igen. fixa frukost, amma, fixa lunch, amma, dricka kaffe, diska, tvätta kläder, amma, hämta på skola, bada barn, laga middag, diska, amma, fixa kvällsfika, amma, lägga i säng barn, samla mig själv i trettio minuter, borsta tänder och sova.

sen går jag upp i ett mörkt rum, slår benet så jävla hårt i något och vill grina. sätter mig på sängen med bebis i famn. "huu huu" säger jag och håller igen för att inte väcka det andra barnet som sover i sängen. Och verkligen tar över sängen dessutom. Liksom breder ut sig så man får squeesa in sig i ett litet hörn om man vill lägga sig igen.

Jag tror att jag vet att det kommer vara såhär nu men med några skiftningar. Såklart har jag fel, men hjälp mig förstå att det också kommer annat. något spännande, något roligt eller bara annorlunda.

Skriv något snällt, hjälp mig att se ljuset.
tack på förhand./H

varning för drömmar (björnar)

"Om du ser en björn i drömmen betyder det att du har en rik, ointelligent, grym och ondskefull fiende. Om du drömmer att du jagar en björn, kommer du att besegra dina motståndare."

Men what? Skulle jag ha en sådan fiende? Träd fram please så kan vi klara upp vår konflikt! Är less på att drömma om björnar i olika scenarion. Björnar som ligger och lurar, björnar som jagar mig, björnar som kommer längs vägen, björnar som jag försöker fly ifrån..listan kan göras oändlig.

Alltså, dagens sanning; minst två gånger i veckan drömmar jag om björnar. 

Not so very pleasant no.

I am my hair. Hair hair hair.

Darling don't cry.

Åh, Buffy Sainte Marie. Så underbar. När jag var liten lyssnade jag på hennes musik, ja alltså det gör jag ju fortfarande. Drömde ibland att jag hade fötts till indian istället. Tyckte hon var så vacker och det verkade så spännande. Här är hon iallafall med sitt långa hår. BEAUTIFUL!

oktober

och lilla L är 4 månader idag. can't believe it!

iallafall. Imorse vaknade jag (inte av lilla L som man kan tro) utan av en skitäcklig dröm. Klockan 07.24.
Usch, får rysningar när jag tänker på drömmen, det kändes som en skräckfilm.
Det var en mördare som var "ute efter" mig av någon anledning.
Han kallades "fjärilsmannen", vet ej varför.
Det var en ganska detaljrik dröm, som de flesta av mina drömmar är.
Jag vet att det är skittråkigt att läsa om, men jag bryr mig inte, måste bara skriva ner det och gå vidare. Han hittade mig tillslut (precis när jag höll på att fly från mitt stora hus och fixat så lilla N var i säkerhet).
Mitt på blanka dagen med massa människor runtom mig så stod han där. Utan mask den här gången (för innan hade han använt olika masker för att dölja ansiktet de gånger jag sett honom) med en krok i handen (a la "jag vet vad du gjorde").
Först såg jag honom inte, men någon pekade bakom mig och där var han. Fatta paniken.
Han attackerade mig med den där kroken och jag kände hur han liksom snittade upp min hals.
Då vaknade jag och intalade mig att det var en dröm. Hatar den där osäkerheten man kan känna.
Finns han här? var det på riktigt? osv.

Kl 07.24 och det var fortfarande mörkt ute och regnet öste ner. Tänkte att lilla N nog är påväg till skolan med sin pappa nu och helt ofattbart att jag fått en sån lång sovmorgon.
Synd att jag skulle vakna och tvivla på om jag levde eller ej.

"Oavsett hur det blev skulle jag älska dig som ingen någonsin älskat förut. Och så blev det."
(tankar om lilla N som nyfödd)

Även fast han snart är sju år så känns han fortfarande som ett med mig, som att vi delar samma organ. Och fy så ont det kan göra ibland. Men också det finaste jag varit med om.

Nu är det september.

En dag är ni mina, små snuttisar. Jag ska borsta eran päls, springa med er i skogen utan att vara rädd för en endaste björn och vi ska sjunga tillsammans på kvällarna (inte så högt så grannarna störs). En av er ska lära sig spela gitarr till och en ska baka scones och ställa iordning fikat. Vi ska sova i en stor säng tillsammans och på morgonen kommer en av er med kaffe på sängen till mig och har hittat morgontidningen på vägen dit.

slutet på augusti

och det är så jäävla kallt.

Tur jag har mina täckbyxor och vinterjacka. Lär ju plocka fram dom snarast. Och göra en inventering på barn-vinterkläder.

Känner mig märkligt lycklig samtidigt som vemodig. Älskar att skylla sånt här på vädret, men tror banne mig inte att det ens är det den här gången. Det är något inom mig.

Rufus & Martha Wainwright - Hallelujah - Glastonbury 2007

Har blivit förälskad i Martha. Hallelujah.

suck

Det här blev en sån dag som jag verkligen ogillar. Som att kämpa i motvind, man gör saker men det blir alltid lite fel.
Men annars har jag och N gjort egna köttbullar till middag. Magnifika tyckte N.

Jag vet inte vad eller hur jag ska skriva för allt bara snurrar i mitt huvud som ett virrvarr av kaos. tankar.kaos.tankar.och oron. Det ständiga problemet att oroa sig över saker man inte kan styra, saker som kanske inte ens finns..eller som inte finns ännu, men eventuellt skulle kunna finnas. Det är jobbigt att försöka ligga steget före, att lösa ett problem som ännu inte uppstått. Liksom att tvätta rena kläder utifall att dom snart blir smutsiga. En bakvänd "jag städar inte nu för det kommer ändå bli stökigt snart". Oerhört dränerande.

norska mammor

Ibland när jag får en liten stund över (vilket kan bli nångång ibland) så har jag börjat kolla på unge modrer, alltså norska varianten på unga mödrar (brukar ju gå som dansk version med rökande tonårsmammor).
Det märkliga är att jag nästan börjat tänka på norska nu. De trenger ikke så mye. Är det här ett i-lands problem?

Dags att gå till skolan och hämta upp Nono nu. (och här skulle läraren i svenska säga att jag inte behöver ett" upp" i den där meningen, utan jag ska skriva ; hämta Nono. Ett onödigt hjälp-verb helt enkelt.

upprop

Ja, klockan 8.15 var det dags. Samling på skolgård, rektorn som höll tal. Barnen nervösa och alla fick varsin ros. Välkommen till skolan.

Uppropet skedde i klassrummet. Lilla N blev lite blyg och jag kom sist av alla upp eftersom det blev en barnvagnskö i hissen. Och nu äntligen har jag en egen hissnyckel! Hurra, känner mig väldigt "special".

Iallafall. Skyndade mig dit när det var dags för hämtning, blev lite försenad. Och på sistone har jag känt mig så orolig för det här med skolan och att det är så nytt och stort osv. Kanske mer än vad N har varit.
När jag kommer dit säger fröken att hon inte sett till Noah ute på gården på ett tag. Jag blir nervig såklart, tänker det värsta.
Han kanske har gått in med den andra fröken, säger hon efter ett tag.

Jag tar hissen upp, hittar hans keps i trappen, tänker det värsta såklart.

Men så satt han där med fröken och ritade. Tog det lite lugnt en stund.
Jag måste försöka slappna av. Inse att han är faktiskt stor nu, behöver inte spännas fast i mig, fastän jag så gärna vill det. Känner själv att jag är på väg in i något nytt, bli lite större. Liksom växa till en vuxen på riktigt nu. Kanske man kunde tro att jag gjort redan, men det är liksom på en ny nivå nu. Mamma-till-ett-skolbarn-nivån.

Tonåringar

Igår åkte jag buss hem från min pappa.
Två tonårstjejer satt bakom mig.
Jag hade bebis på magen. Dom tittade otroligt mycket.
"så himla sööt"
Sen ska dom vara sådär tuffa och liksom prata (ganska högt) om saker som ska verka provocerande.
"sen lyssnade vi på den där låten när han slickade mig"
till att sen igen
"åh, så liten, min systers bebis har börjat att..." och så pratar dom om den ena tjejens systers bebis en stund.
Tonåringar är så himla gulliga.

15 Augusti 2012 och hösten närmar sig ju.

Skitkass sömn inatt, inte beroende på bebis utan på mig själv. Låg och svettades som ett djur och allting liksom skavde, varje litet skrotkorn i sängen bränner mot kroppen och i svetten känns det som tusen myggbett. Fönstret är öppet men ändå kommer ingen luft in.
Den lilla stund jag sov drömde jag att jag födde barn, en liten flicka, levande men missbildad. Försökte intala mig själv i drömmen att jag inte brydde mig att hon var missbildad (ena armen), men det kändes så förjävla jobbigt.

KLockan åtta gick jag upp. Bebis fortsätter sova. Jag ser "The talk" som är mitt nya favoritprogram. Programmet tar slut och jag lägger mig och kollar bebis. Tänker vad vacker hon är. Så otroligt vacker, och hur kunde jag ha sån tur?

Ligger så en stund, beundrar.

Går in i köket, gör kaffe och lyssnar på 80-tals pop. Känner mig glad. Och jag vill verkligen bli en såndär som ser allt positivt som finns runtomkring, liksom ja, det finns negativt, men vad gör det när jag har allt det här? och en såndär som lever fullt ut varje dag (men vem kan det?), då måste man ju gå och tänka på att man kan dö närsomhelst eller eventuellt utsätta sig för livsfara. Orkar inte det.
Har det ju rätt bra ändå.

Livet slår tillbaka.

Har varit på så JÄVLA dåligt humör. Svurit mer idag än på dom senaste månaderna..faktiskt.

Och pricken över i:t, telefonen tappas på en sten. En jävla sten. Med skärmen neråt såklart. Ni kan förstå själva hur den ser ut. Sen blev det ännu mer svordomar och gråt.

Nu har jag gett upp. SKITDAG. Det får väl vara en skitdag då. Hatar att ha skitdagar när N ska iväg till sin pappa dagen efter. Får för mig att han ska gå härifrån och bara minnas den här dåliga dagen då.

Jävla skit.

Det ligger en liten och skriker "gääää" "uuuuhh" "eeheehheeeh"
Jag antar att det är mig hon menar.

Let's go in to the kitchen with a baby hanging in my arms and steka some blodpudding. OOOoooohhhh yeeeeeeeessss...!

La Vie.

Det mesta känns bra, alltså övervägande bra. Och jag känner mig så otroligt glad. Lyckan över barnen. Att jag kan skriva barnen, jag har faktiskt två, ibland slår det mig att det är så. Jag är bland dom 30% som får en av varje sa bvc-sköterskan till mig. Hon tyckte att jag såg frisk och glad ut. Jag tar det som en komplimang (och inte "brukar jag se sjuk och ledsen ut?")
Varför ska man tolka in saker negativt? Finns ingen anledning.

ÄNtligen

N är hemma och jag känner mig mer hel. Själsligt, kroppsligt.

REgnet har öst ner hela dagen, men det har varit bra ändå.

Inatt drömde jag att jag blev kidnappad av en sjuk sekt. När jag tillslut lyckats ringa polisen så var jag så nervös för att dom inte skulle ta mig på allvar. Men jo, dom skickade en patrull direkt. Och jag kände mig som att jag ljög, det lät ju så himla konstigt att förklara att jag blivit kidnappad av en sekt..!

Skönt med drömmar som slutar bra.

5 augusti 2012

älskar det här flytet då vi vaknar vid 7 och jag hinner fixa lite, dricka kaffe, bada av Liv, amma, slänga in en tvätt, duscha osv. Alltså flytet att allt liksom klaffar tidsmässigt. känner bara yes! det här är en bra dag.

men kan dom sluta visa sos barnbyar reklamen?? Jag grinar ju fortfarande varenda gång!
(och vad gör laila bagge egentligen på nyhetsmorgon?)

p.s kan jag få se ut såhär idag?

Augusti.

Förlossningen

När började din förlossning? Egentligen den 8e juni eftersom vattnet började gå då.
Hur började den?Blev igångsatt den 9 juni med värkstimulerande dropp eftersom vattnet började gå dagen innan.
När åkte du/ni in till förlossningen? vid 10.00 den 9 juni.
Varför? För igångsättning.
Vem/vilka åkte du in med? Med Livs pappa.
Fick du/ni åka hem igen? Nej.
Vilket sjukhus skedde förlossningen på? Umeå universitetssjukhus.
Hur mycket var du öppen när ni kom in? Inget.
Vad hände under tiden du/ni låg inne på förlossningen? Fick vänta och vänta i många timmar tills dom satte in droppet. 
Vilken/vilka var med under förlossningen? Jag, Peter och barnmorskan och en undersköterska, samt narkosläkaren som satte epidural.
Tog du nåt smärtstillande? Epidural.
Grät du? Ja, mest på slutet.
Vad tyckte du var jobbigast? Krystvärkarna.
Var du rädd för något? Nej..
Hur lång tid tog det? Sju timmar från det att dom satte igång droppet.
Hur ser du på förlossningen idag? Är skitsur på narkosläkaren för att hon förstörde dom två första veckorna för mig genom att sätta in nålen för långt in i min rygg. Då tycte jag dessutom att förlossningen tog jättelång tid och jag var sur, men nu känns det inte som att det tog så lång tid ändå. Tycker nog att det var en rätt smidig förlossningen ändå, trots att krystvärkarna var djävulska.

Barnet

Vad blev det för kön? Flicka
Hur mycket vägde barnet? 3055 gram.
Hur lång var barnet? 48cm
Hur mådde barnet? Bara bra.

förändringar

jag är skitkass på förändringar, även om det skulle innebära positiva saker. kanske därför det ibland känns som att jag står och trampar på samma ställe. stora omvälvande saker är "lättare", kanske egentligen inte, men det blir så stort så jag MÅSTE göra förändring..

iallafall, bloggen har förändrats, alltså själva upplägget eller hur man ska säga..utseendet..och eftersom det inte ser lika ut som innan (tex. när man ska skriva inlägg) så känner jag mig totalt förvirrad och vet inte om jag vill fortsätta..för det är ju inte samma..

massa svammel nu, men det är lite så det är.

p.s jag vill grina när jag ser program om barn som ska hjälpa sina skadade föräldrar.På tv just nu: en mamma och en pojke i en bilolycka och han ska försöka skaffa hjälp. åååååååhhhhh....hormonsvallningar som faan. och Noah åkte till göteborg igårkväll..

Graviditeten

Vilka var dina favoritkläder? Ett par svarta tights och nån tröja.
Vad var din/dina favoriträtter? alltid sushi
Vad var din/dina favoritdryck? Som alltid; i början allt med blåbär, men mest vatten.
Vad tyckte du inte om? -
Var det någon favoriträtt som ändrades? kaffet! kunde inte dricka det de första 7 (?) månaderna..
Vad var du mest sugen på? kaffet som jag inte kunde dricka.
Hade du halsbränna? Lite grann dom sista veckorna.
Hade du foglossning? nej
Hade du sammandragningar? ja, i mitten, men sen försvann det och kom tillbaka i slutet.
Mådde du illa? nej.
Vilken sovställning var bäst? den som jag alltid sover i, på sidan.
När var din BF-dag? 20 juni 2012.
Gick du över tiden? nej, elva dagar innan.
Hur mycket gick du upp i vikt? kanske 9-10kg, vägde mig inte dom sista veckorna.
Hade du mycket vätska i kroppen? lite på slutet, märkte det på fingrar och fötter (och ben), ja även ansiktet faktiskt. (tyckte jag iallafall..)
Hur var ditt psyke? Ganska nedstämd, men så var det ju vinterhalvåret också + den stora järnbristen jag hade.
Gnällde/klagade du? det gjorde jag säkert.
Vad trodde du det var för kön? jag var rätt osäker i början (tills vi tog reda på det dvs)
Visste du vad det var för kön? Ja. efter rutin-ultraljudet.
Hur låg ditt SF-mått? lågt
Var du rädd för något? kejsarsnitt
Hur ville du att din förlossning skulle se ut? att allt skulle gå bra, helt normalt.
Hur ser du på graviditeten idag? den gick fort. Med lilla N var jag gravid i fem år kändes det som!

Längesedan

Gillar inte det nya upplägget här. Jag och tekniken som vanligt. När internet väl fungerar så slutar laddar-sladden att göra det. Typiskt. Annars är det sista veckan i skolan nu, solen börjar skina och kanske bara 3-4 veckor kvar till en bebis kommer och ska bli en del av vår familj. Det har gått så otroligt fort, dock inte för lilla N som har väntat i hundra år. Vi får se hur mycket uppdaterande det blir här..

14 april 2012 19.30

Är så glad. Imorgon kommer min älsklingspojke hem igen. Efter nästan en och en halv vecka. Ja, som dagen innan julafton känns det, att man kan längta så mycket!

9 april 2012

Men vad sämst att jag fortfarande inte fått ordning på internet. Det är på riktigt det eviga gisslet.

Annars så har jag en sjuklig anemi. Riktigt jobbigt det också. Trööööött..

Men pluggar på för fullt och det känns faktiskt som att jag tar mig framåt. Skön känsla det där.

Ikväll blir det CSIx2. Hurra.

Och Hurra till finaste Peter förstås som fyller år idag!!

Peter och Noah 2008.

Det närmar sig

Älskar att det börjar komma fram bar mark nu. Älskar asfalt!

Uppdatering

Här gjorde vi påskpyssel. Dagen innan hade Noah ritat en spindel-mannen mask i sitt ansikte.
Iallafall. Uppdateringen är att det är rätt bra. Men fortfarande inget internet hemma.

Mars

Ja, nu börjar det äntligen kännas mer vårligt ute. Och det som göms i snö kommer fram i tö. Märker att jag skulle behöva en helrenovering av mig själv, synd bara att det ska vara så dyrt att gå till tex. Frisören..iallafall, även om det går segt i skolan för mig så går det åtminstone framåt! Jag kommer fortsätta tills jag klarar det och nu är det närmare än någonsin, klarade mitt matteprov så nu återstår två innan jag kan få godkänt på kursen. I Will make it work!!

Skottdagen

Vi har ju flyttat och det känns hur bra som helst. Mycket saker att ordna upp. Mycket pappersarbete i början på året, men nu kanske det lugnar sig lite.
Saken är den att jag inte fått igång mitt internet än. Tillslut blir jag bara så irriterad att jag vill ge upp det där, tro på att tekniska saker ej är för mig.

Lilla N är stor och har fyllt 6 år!!

(Erika tog bilden av oss på Noahs kalas)

Bonnie 'Prince' Billy - I See a Darkness

Bara för att det var så otroligt längesen jag lyssnade på bonnie prince billy.
Minns vagt spelningen på umeå open. Så onykter att jag stod som en ostkrok mot väggen och försökte försökte lyssna. Det är nästan tio år sedan.
oh, to be young.

09.22

Åh herregud, jag får ont i magen, vi flyttar på måndag!!! Och innan dess ska allt vara nerpackat (ja, det mesta iallafall) och vi ska hinna ha kalas för N som fyller 6år. Och så skola och handla inför kalas osv. Jag förstår på riktigt inte hur lite tid jag faktiskt har.

08.53

Åh, vad jag längtar till den dagen jag känner att jag har möjlighet att skaffa en saluki. När man själv vuxit upp så gott som i en hundgård så känns det verkligen som att något fattas mig. Jag vet att det förmodligen är över 10 år bort, men man kan alltid drömma om det.

Snart ska jag diska undan lite här hemma innan jag går till skolan.

21.31

Ja, tisdag idag. Skola. B. Samtal. Yrsel. Gå i cirklar. Prata prata prata. Dator.

Imorgon är en ny dag. Hoppas jag får mycket gjort. Bra saker gjorda. Dags att skriva en lista.

07.41

vill bara sova.

13.55

Igår fick Noah äntligen känna bebisen röra på sig. Han tyckte vi skulle fira det(såklart!)

Ikväll ska vi iallafall äta upp melonen som vi köpt, har ett ton frukt här hemma.

14.48

Mitt bästa när jag känner mig nere och fattig är att köpa något fint som jag egentligen inte riktigt har råd att lägga pengar på.

snö

Men E-type alltså. Kan inte "så mycket bättre" börja igen?

20.21

Har lika lågt blodtryck som tålamod tror jag.

Försöker få mina tekniska prylar att fungera, men fan vad envist dom gör motstånd. Det finns alltid någon lite hake. JAG ÄR INTE GJORD FÖR MODERNA TIDER!!! (eller så är jag egentligen i behov av en personlig assistent som ordnar saker åt mig)

Snart ett skolbarn

Lilla N fyller snart 6 år. För några dagar sedan satt vi i köket och började skriva en önskelista.

Lilla N's nummer 1 på listan var: Fred på jorden
och nummer 5 var: att det blir ett härligt kalas.

Och däremellan såklart lego av olika slag.

Min lilla snosegos. Jag hoppas också det blir mer fred på jorden.

Love, peace and understanding!

09.21

Har fått en iphone nu, på onsdag har jag mitt vanliga nummer på den så då ska jag använda den på riktigt tänkte jag. Men det roligaste är väl att det förmodligen kommer mer bilder då.

Ikväll blir det middag med kusin Sussie och premiär-se "a week with marilyn".

FABULOUS!!!

14.20

Jag känner mig så lycklig! Märkligt att jag har ett litet liv som växer inuti mig.

Segt

Är så fruktansvärt less på att vara hemma nu.

Och så tänker jag på det här med banruppfostran och sånt där. Att det är så jävla pissviktigt att inte svära, ta tag i eller skrika åt sina barn nuförtiden. Det förväntas av samhället att man ska hålla igen med det, men ändå kunna säga ifrån till en skogstokig femåring. Och sen såklart pussas och be om ursäkt för att man blivit arg?

Föräldrar förr hade andra uppfostringsmetoder än idag, metoder som nog ingen skulle tycka är ok nu. Men ska man som förälder bara vara mjuk och vän idag och be om ursäkt för sig så fort man höjt rösten? Och samtidigt få höra av den äldre generationen att man måste "säga ifrån" när barnen gör fel.

DEt finns ju inget rätt man kan göra här känns det som?

Jag blir arg bara jag tänker på det, läser inlägg på föräldraforum där det skrivs att "jag skulle aldrig skrika på mina barn" eller "jag säger alltid förlåt om jag höjt rösten, för hon/han blir så ledsen" (men i samma veva beklaga sig för att hon nu (mamman) måste be om ursäkt för minsta lilla sak hon gör som upprör barnet)

Varför ska allt vara så jävla fint hela tiden?

För ibland är allt så jävla fult, och ilskan bara öser ner och man skriker och man svär ibland. Är det inte nyttigt för ett barn? Att få se att man visst blir arg när någon gjort något riktigt dumt.

Kräkigt värre

kan inte undgå att tro att jag råkat ut för ett straff från högre makter. Idag skulle vara första dagen tillbaka på dagis och jag skulle börja ta tag i skolan igen efter julen. Men då kommer kräket på natten och anfaller. Fyåh!

Ett ännu värre straff vore ju om jag själv blev drabbad, nu lever jag på hoppet.

Glasvegas - Daddy's Gone (Clean 2008 Version)

Menåh vad glad jag blir. Bra minnen, roliga minnen. Är 2008 verkligen fyra år sedan?
Aja, nu börjar den slitiga delen av januari. Mycket att ordna med, men tillslut blir allt bara finfint.

Not so glamorous on a saturday night.

Sett "stjärnor på slottet" och jag har ALLTID tyckt om Louise Hoffsten. Sen jag fick reda på vem hon var förstås. Nångång i början på 90-talet. Antar att det var min pappa som hade en skiva med henne. Som jag senare snodde av honom. Jag tyckte hon var så häftig. Eller det tycker jag ju fortfarande.
Helst nu på "stjärnorna på slottet" när jag fått se mer av hennes personlighet. Det ante mig att hon var lite små-crazy.
HUrsomhelst, känner mig som en gamm-mamma som sitter med glasögonen på i hopp om att jag ska slippa kisa alltför mycket. Vet ej om det hjälper något, dom där läsglasögonen funkar nog bäst då jag ska läsa.

10.03

Sovit som en kratta inatt igen. från 02.30 till 05.00 var jag helt klarvaken. What's up with that!??

Ändå bra

Ska bli kul att få en riktig telefon snart. En som man till och med kan ta kort med och ta emot mms med. woho.

Är lugnare nu, men måste få sömn inatt, annars kommer jag bli en häxa under natten, även om det låter spännande så tror jag inte lilla N kommer uppskatta det.

10.40

Tänkte "yes, äntligen kan jag få en sovmorgon på 3 veckor, woho". Men istället har jag sovit som ett jävla as hela natten. Vaknat mycket, blött näsblod flera gånger (sömnbristen troligtvis), gått på toa, kollat på klockan och sängen har känts så stel och konstig utan att en liten tassat in och lagt sig brevid mig på natten.

Föressten har jag svårt att förstå att vi inom en månad kommer att bo på ett helt nytt ställe. Men jag måste säga att jag är väldigt peppad. Ett eget sovrum igen!

Ungefär såhär idag då;

vecka 17 nu.

HELVETSJÄVLASKITFANSPISSDJÄVULSKAP!!!!

ÄR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD. JÄVLA HELVETS SKITJÄVLASATAAAAANN!!!! FÖRBANNAD PÅ JÄVLA IDIOTER SOM INTE FATTAR ETT JÄVLA SKIT SOM TROR ATT DOM ÄR SÅ SATANS MYCKET BÄTTRE. IDIOTJÄVLAMÄNNISKAFANSKAP!! DRA ÅT HELVETE!!!!

(Måste avreagera mig på något sätt. helvete också)

Jan Stenmark