zoinks!

Pigg och frisk son!

Trött och sjuk mamma.

Måndag

känner mig inte pigg. kanske feber. jobbigt när lilla N är ett litet energiknippe. jag kommer ligga i min säng tills det blir bättre. och förhoppningsvis är det här inte den sista soliga dagen.

Söndag

Överlevt helgen. (kommer för alltid ha ett enormt röksug även om jag inte röker, det spelar ingen roll. Det luktar gott och smakar gott och så jävla underbart lugnande. Kanske var det därför som jag blev fast. Första gången jag rökte kändes det så bra. Nu har jag läst att man räknar med att Sverige kommer att vara helt och hållet rökfritt om några år. Vi är påväg ditåt. Nu är det obekvämt för rökare att röka på stan. Inte som förr. Och absolut inte som på 60-talet. Man rökte jämt. Mormor började röka för att det inte fanns så mycket att göra i obbola då dom flyttade dit. Och alla rökte ju. Hon har rökt i 70 år nu. Jag trodde, eller ville väl snarare tro, att jag var lagd åt hennes håll. Att jag var föutbestämd till att bli rökare och kunna röka mig genom livet utan problem. Men det finns inga garantier. För någon. Inte ens för mig.)

En lång parantes om rökning. (och så saknar jag min mormor och hennes röklukt)

Blodåderkvinnan

Noah tyckte att han kunde kalla mig "blodåderkvinnan" ikväll. Det lät ganska äckligt tyckte jag, men han har rätt. Mina blodådror har liksom ploppat fram genom huden, armarna och händerna ser förfärliga ut. Blodet har pumpat så hårt att det känts som om dom ska sprängas, fan, det är kanske bland det äckligaste jag kan tänka på just nu.
(det syns inte så värst bra på bilden och tur är nog det!)

Alltså Rachel

Efter tre säsonger av The Rachel Zoe project så har jag insett att jag tycker väldigt bra om henne. Liksom hejar på henne, tycker förstås att hon ofta gör bra klädval och är rolig.

Sjuk-uppdatering: Efter tre filmer hitills så är läget faktiskt bättre. Febern har sjunkit. Om det är lika fint väder imorgon så lääär vi ju gå ut!!

Det som är bra med den här lördagen är att jag kan höra fåglarna kvittra utanför mitt fönster...

Nu blir det såhär: Film-maraton (barnfilm naturligtvis) och lördagsgodis. Ta det lugnt i soffan. Möjligtvis i en drömvärld.
Reality: Försöka se film med ett feberbarn som inte vill äta så mycket mat längre. Truga truga. Men energin tycks ändå räcka till att prata konstant "mamma mamma, kom hit mamma, lyssna på det här mamma, mamma sitt med mig, mamma mamma mamma! KOM MAMMA!"

Jag är redan trött, efter tre timmars sjuk-vila. HUR SKA DET GÅ!!??

Redan fredag

Dagen började tidigt och jag har gjort allt exakt som jag har tänkt. Varit i skolan osv. Men sedan hände något, kanske var jag hemma ensam för länge under dagen, men allt började kännas pissjävla jobbigt. Dåliga tankar. Sen hämtade jag lilla N på dagis och fick höra att han äntligen provat sina skridskor (det har ju varit för kallt innan) och då kändes allt bättre.

Ikväll insåg jag och lilla N att han var sjuk, väldigt hängig och febrig till och med. Han somnade direkt efter en alvedon och kvar sitter jag och dör lite. Känner mig så himla konstig till mods, utan anledning egentligen, tror jag, eller det är komplicerat. Men det är som att en dementor har kommit in i lägenheten så fort lilla N somnat och börjat suga livslusten ur mig. Så jävla drygt. Som fan. Vi skulle ju ha en bra helg. Men vettefan om det blir bio om febern blir högre, han hade ju trots allt nästan över 39. Suck!

Ser på Rachel Zoe project igen, sista avsnittet nu på den tredje säsongen. Rachel säger "Like I´m not only dying but I´m actually dead" (förtjust i ett klädesplagg så att hon nästan döör) och jag känner igen mig, i överdrifter och att bre på i ord. Jag gör ju också det. (men inte alltid förstås, känslan jag har ikväll däremot är ju på riktigt just nu men jag kan samtidigt känna att den kommer att vara borta i morgon då jag vaknar. TACKOCHLOV!)

P.s Ett grattis till min far som fyller 49 år idag också!