Suddenly monday

Här går det upp och ner. Precis som vanligt.
Just nu känns det bra! Lyssnar på julmusik och peppar inför den kommande julen trots att jag är osäker på om eller hur den ska firas för min del.

Det är konstigt det där, nästan läskigt tycker jag, hur humöret kan ändras.
Så mycket, så ofta.

Det var en kämpig kväll igår, det ska jag inte sticka under stolen med.
Alldeles för mycket mat och glass för att jag ska känna mig ok med det, står och stirrar in i spegeln och mäter och väger min kropp med ögonen. För vad VAD VAD?!?

Blir så arg att jag låter mig luras, att tro att jag är en sämre människa för det. Vafan, kände mig som världens barnrumpa. Vem ligger och grinar på sängen för det?
Jag har tudelade tankar om det här, att dela med mig av mitt liv, speciellt det livet som innebär så mycket ångest. Ibland tänker jag att jag visst borde skriva om det, få folk att förstå lite mer hur det är, kanske inte bara just för mig utan för många många runtom oss. Själv tycker jag att det känns närmast pinsamt att jag låtit det pågå så länge, jag menar jag börjar ju bli stor nu.

Hursomhelst, jag önskar jag kunde hitta en lösning på problemet och få människor att förstå att det inte leder någonstans att börja trixa och fiffla med mat och motion.( Om man inte kommit överens tillsammans med läkare för att få ordning på tex. övervikt)
Åh vad jag önskar att alla kunde förstå det, lägga sin tid på annat och göra roliga saker istället. (Självklart önskar jag att även jag kan göra det, men lättare sagt än gjort då man redan trasslat sig så långt in)
Jag känner ändå att jag kommit långt, att det är lite kvar och det SKA gå!
(den som orkade läsa det här gjorde det bra, kändes som att jag skrev mycket)

Ta hand om dig och de som finns i din närhet!