Det här har gått som en röd tråd genom hela dagen. Det började med att jag masade mig upp klockan halv åtta imorse. Morrandes. Gnäll, bråk och skrik från min sida. Suck, vad är det? KOm nu! Vaaaaad??
Hemma. Det märks inte lika tydligen utan sällskap. Kaffe kaffe kaffe. Somnar, men vaknar efter en timme. Suuuuur.
Hämtar lilla N.
Går till stan. Meeeeeen sping inte så nära vägen då!!
Suuur.
Ska leta nya gummistövlar till lilla N och köpa lite mat.
Hittar gummistövlar tillslut. Men inte min yogurt som jag brukar köpa, får ett sammanbrott inne på ica. Vill GRINA!!!!! Men ååååååhhh, jag blir galeeeeeen.
Suckar högt, stampar omkring och frustar. Men kom dååå, så gååår vi, vi kan inte vara kvar hääääär. Jag står inte ut med dt här!!
Är så gnällig på vägen hem att jag skäms över mig själv.
"Vilken grinig mamma du är idag, men det gör inte så mycket, jag har redan förlåtit dig"
Men vad skönt, men nervös blir jag också förstås då jag inser att om jag fortfarande är såhär när jag är 25 vad har jag då att vänta av lilla N?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar