20.14

Är det en typiskt svensk grej att tro att man inte förtjänar det bästa bästa?

Det är så vanligt med "jag har ont i huvet, men jag tar inte en alvedon nu", eller "det gör inget om jag har ett hål i min stövel". Hur konstigt är det egentligen inte att förneka sig själv saker som kan underlätta ens liv?

Varför ha ont då du inte behöver? Varför gå runt med för kalla kläder? För lite mat i magen? Äta mat som inte smakar bra? Lite hål i tröjan?

Som om man har jättemycket tid sen nångång i framtiden att äta god mat som håller en mätt och blodsockret i balans, att ha stövlar som gör att man får ha sina fötter torra även om det regnar, slippa ha ont osv.

Alltså det är så konstigt, eftersom vi lever bara nu (förutom dom som tror att vi har massor av liv förstås), varför ska vi leva halv-taskigt så länge innan vi förstår att jag förtjänar att ta för mig av allt som får mig att må bra och bättre och öka mina chanser att utvecklas och lyckas med saker jag vill göra?