vi skulle ha varit på lilla Ns skola senast 8.15! jag HATAR att vara sen. fan det är bland det värsta jag vet. känner en begynnande hjärtattack. men minns också hur fruktansvärt det var när jag var liten och hur jobbigt jag tyckte det var att ha en pappa som var exakt så. ibland glömmer jag bort våra likheter. ska försöka sansa mig nu. för jag minns hur jag tänkte som liten "varför ha så bråttom att man blir sådär arg, det är inte värt det. jag ska aldrig bli sådär bara för att jag blir 10 min sen till något. " jomen tjena. varje litet sjungande ord och valsande omkring med tandborsten bränner i min hjärna och jag känner ilskan byggas upp och alla helt plötsligt sega rörelser känns som ett hån mot mig, fastän jag vet att det är mitt fel, det är mitt fel som inte ställde klockan tidigare och barnet som lever i nuet som inte vet tider än och som inte kan förstå varför man ska skynda sig, varför man ska bli arg för att man kommer lite sent. är det verkligen hela världen?
svar nej.
han missar inget livsviktigt och inte jag heller. måste lära mig att lugna ner mig. nu.
08.29, nu ska vi gå iväg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar