Igår när vi kom in igen efter att ha varit ute så började lilla N klaga på magont. Och sedan eskalerade allt. Från 15.00 till 19.30 låg han i soffan och kräktes i en hink. Stackarn. Och han är så himla duktig. Speciellt när jag tänker på hur jag själv var som barn (och även nu lite, jag skulle ju absolut ligga och tycka synd om mig själv och grina för fullt) Och han var så törstig men fick inte behålla ens en droppe.
På riktigt, jag ser upp till honom.
(När jag mådde illa som barn så skrek jag tills jag i princip svimmade av utmattning)
Idag verkar läget bättre, även om vi vaknade kl 6 så är vi pigga (åtminstone nu).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar