Tänk att jag förträngt det här nu. Mellan en timme och två kunde det hålla på om kvällarna. Man ba: heej lilla gulliga bebis, och sen; BÄÄHÄÄHÄHÄHUHUHUUUHAHAHAHAHHHUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄ...
Idag blir lilla L 11 månader och det var längesen vi hade grinkvällar nu.
Men åååh haha. Det där känns ju extremt bekant! De där 1-2 timmarna känns ganska långa när de väl pågår, men det känns ju bra att de går över och att man glömmer sen.
SvaraRadera