måndag 15 november 2010

P.s

Rättelse: Jag tycker inte att folk överlag är barnrumpor för att de grinar över vad de ser i spegeln utan mer att jag gör det fastän jag vet att jag oftast ser fel.

Suddenly monday

Här går det upp och ner. Precis som vanligt.
Just nu känns det bra! Lyssnar på julmusik och peppar inför den kommande julen trots att jag är osäker på om eller hur den ska firas för min del.

Det är konstigt det där, nästan läskigt tycker jag, hur humöret kan ändras.
Så mycket, så ofta.

Det var en kämpig kväll igår, det ska jag inte sticka under stolen med.
Alldeles för mycket mat och glass för att jag ska känna mig ok med det, står och stirrar in i spegeln och mäter och väger min kropp med ögonen. För vad VAD VAD?!?

Blir så arg att jag låter mig luras, att tro att jag är en sämre människa för det. Vafan, kände mig som världens barnrumpa. Vem ligger och grinar på sängen för det?
Jag har tudelade tankar om det här, att dela med mig av mitt liv, speciellt det livet som innebär så mycket ångest. Ibland tänker jag att jag visst borde skriva om det, få folk att förstå lite mer hur det är, kanske inte bara just för mig utan för många många runtom oss. Själv tycker jag att det känns närmast pinsamt att jag låtit det pågå så länge, jag menar jag börjar ju bli stor nu.

Hursomhelst, jag önskar jag kunde hitta en lösning på problemet och få människor att förstå att det inte leder någonstans att börja trixa och fiffla med mat och motion.( Om man inte kommit överens tillsammans med läkare för att få ordning på tex. övervikt)
Åh vad jag önskar att alla kunde förstå det, lägga sin tid på annat och göra roliga saker istället. (Självklart önskar jag att även jag kan göra det, men lättare sagt än gjort då man redan trasslat sig så långt in)
Jag känner ändå att jag kommit långt, att det är lite kvar och det SKA gå!
(den som orkade läsa det här gjorde det bra, kändes som att jag skrev mycket)

Ta hand om dig och de som finns i din närhet!

söndag 14 november 2010

Krypa ner i kistan

Gud bevare mig, men jag önskar jag hade en liten ljudisolerad kista att krypa ner i. Ligga ostört i mörkret, ett litet lufthål vore väl inte fel eller kan man lösa det på annat sätt? Jag vill kunna ligga där och inte höra något, inte se något, bara vila mig. Ett litet tag, och inga störighetsmoment som natt-hostan jag dragit på mig heller tack (och ja jag vet, dumfan som tjyvröker så fort tillfälle bjuds får skylla sig själv, nikotinfriheten höll ett tag och det är jag glad över, snart kommer nästa. Sådeså!)

lördag 13 november 2010

Lördag

Jag: Kommer du ihåg att jag hostade inatt och att du sa "hosta inte på mig"?
N: "äsch..ingen kom ihåg,mamma.."

Nåväl. Idag ska Kattis komma hit och det blir roligt att träffa henne igen. Ibland känns det som att man går om varandra konstant. Här ska det drickas kaffe idag!!

fredag 12 november 2010

Fredag

Men åh. Huvudvärken som aldrig går över och knivar i magen. Häälp mää. Kanske att en liten promenad fungerar, ni vet väl att promenader hjälper mot det mesta?

Idag ska jag hämta hem lill-snorpan. han är så gullig. en dag för inte så längesen frågade jag honom: "Vet du vad jag tycker att du är?"
N: "Jaa, jag veet..en snorpa"
(Fast det var inte det jag skulle säga just då meen, det märks att någon känner sin mamma här:)

torsdag 11 november 2010

Igår såg jag SATC the movie







Jag gillar Samantha så mycket. Det är fint med vänner som finns där då man är deppig. Gud alltså, om jag blev sviken den dagen jag skulle gifta mig så vill jag också resa bort med mina vänner. Jag hoppas vi slipper den här sova-i-flera-dygn-och-mata-mig situationen som uppstod i filmen dock. Men som sagt, fint att dom ställer upp för varandra.