torsdag 2 december 2010

Såhär såg jag ut idag föressten:

Den här stressen

Jag kanske rent utav trivs lite i sällskap med stressen. Inte när jag är mittt i det, men när det är klart med allt och man får vila en stund innan man fortsätter. Då känns det åtminstone som att man åstakommit något. Ni vet, man kan göra allt möjligt men det ligger alltid och gnager nånstans om det inte blir klart. Det är SÅ tillfredställande att få saker klara och saker som går att få klara. Inte projket som man vet aldrig leder nånstans eller projket utan mål.

Jag velar hit och dit med hur mycket jag ska ta på mig inför nästa termin. Jag tvekar för att erfarenheten av att göra för mycket oftast har slutat i katastrof. Men erfarenheten av att göra för lite slutar också med samma. Det gäller att hitta det här "lagom" och tillräckligt och balansen som är så jävla svår.

Härligt är det iallafall att skriva ner vilka mål man har, vad man vill göra i livet för att få en bättre överblick vad det är man jobbar mot.
Jag har en sjukt lång lista. Allt från att lära mig franska till att jobba utomlands. Saken är den att jag förmodligen inte kommer att göra allt, men ändå. Ibland glömmer man bort också, när livet känns svårt och det känns som att man inte vill något alls riktigt då kan listan var bra att ta fram.

Att känna att man har en mening med sin tillvaro, att få en plats på jorden och tillhöra något. En grupp. DET tror jag är bland det viktigaste! Just nu känns det jättebra att jag har mina mål och jag känner faktiskt INGEN stress överhuvudtaget när det gäller det. Jag VET att jag kommer att komma dit jag vill om jag bara fortsätter och vad som helst kan ju hända på vägen och det gör absolut ingenting för jag vet åtminstone vilken väg jag ska fortsätta på.
Det finns så sjukt mycket valmöjligheter nu, man kan i princip bli vad man vill och mna blir överöst av val och chanser tills man blir helt snurrig. Jag tror att man får sortera lite i vad man känner skulle passa, köra lite uteslutningsmetod och så bara bestämma sig för något och hålla fast vid det och inte vela så mycket. Sen så kanske det kommer något som känns HELT rätt oc då kör man ju på det istället förstås (men det är ju sånt där som man aldrig kan veta när det händer).

Jag vet inte vad det här blev för inlägg, men sånt som jag tänkt på idag och så känner jag mitt i stressen också att jag LEVER, att jag är påväg och mot något ännu större. Det känns väldigt bra eftersom hela förra året kändes som en stor dimma med hur jag skulle börja reda i allt som handlar om framtidsval.

NU.MÅSTE.JAG.LÄSA.FRANKENSTEIN.

Ha en bra dag!/H

onsdag 1 december 2010

Vi kör på ba!

DAGENS VILL HA: Läxhjälp
DAGENS KLÄDSEL: svart klänning, tröja, strumpbyxor, halsband
DAGENS SMINK: mascara, eyeliner
DAGENS FRISYR: lockigt hår, lill-snorpans dagis-fröken tyckte jag såg ut som en ängel
DAGENS HÄNDELSE: börjar blogga ändå
DAGENS LÅT: vad du är så söt min kära lilla ponny
DAGENS PLANER: läsa skolbok, sova
DAGENS SAKNAD: vänner
DAGENS DUMMASTE: "slösade" bort morgonen istället för att plugga
DAGENS SJUKA: ingen, tack och lov
DAGENS DROG: chokladbegär samt mitt SJUKA nikotinberoende
DAGENS ROLIGASTE: Noah, som alltid. alltid alltid alltid.
DAGENS FAVORIT: Jenny, som finns för mig trots över 100mils avstånd. och lyssnar i andra änden av telefonen. alltid alltid alltid.
DAGENS KÖP: keso (och snus, usch usch usch)
DAGENS HUMÖR: relativt stabilt, nervös och stressad.
DAGENS ORD: STRESS


Fina Audrey.

Svårt

Jag har tydligen svårt att slita mig från det här. Borde skriva andra saker, men det får vänta tills lill-snorpan sover. Just nu är han hos grann-kompisen och leker. Jag hinner inte sätta mig in i skolarbete på den korta tiden. Sen är det dushning av barn, kvällsfika, borsta tänder och läsa saga. Pusspuss, jag älskar dig. Just det, ett vattenglas, och just det vi glömde kramas och så godnatt.

Eller vänta.."mamma, kan du komma..?"
eller "mamma, jag vill bara fråga en sak"
"mamma, vi glömde pussas tror jag.."

Klockan 20.30. Frid i huset. Ljusstakar att släcka ner. Plocka undan. Just det, jag skulle plugga också. Men fasen åh, vad trött jag blev. Måste kolla på snorpan. Smyger in, sätter mig på huk. Stryker över kinden och han kliar med sin hand i ansiktet. Jag pussar honom på pannan och han vänder sig om. Tack tack tack, för att jag fått en sån fin son tänker jag. Jag ska ALLTID göra mitt bästa.Jag smyger ut igen.

Klockan 21.00. Men guud, klockan är redan nio! Fan åh, jag är nog för trött för att läsa. Och så har jag inte fixat tvätten än och så borde jag skicka iväg dom där papperna och lämna igen böckerna som jag fått krav på. När ska jag göra det då?

Sätter mig ner och skriver en lista. Det här ska göras;(utöver skolan som är 20.000 saker också)

Lämna böcker på bibblan
skicka iväg papperna
skicka tillbaka dagisbilder (snorpan var fin förstås men kvalitén usel)
ta med tomtekläder till dagis
få upp källardörren så att jag kan tvätta

21.30

Ska jag gå och lägga mig nu? Har ju inte fått något gjort än. Än finns det tid tänker jag och imorgon börjar jag ju 8.20 så jag borde få lite sömn. man vet aldrig, rätt var det är så måste vi gå upp klockan fem. hoppas hoppas inte. jag tänker INTE gå upp då iallafall!

Lite som jag tror att den här kvällen kommer att bli och som det brukar vara. Jag vet att jag skrev ett litet adjö för ett tag sedan...men är man en svan med kaos inuti så måste det ta plats någonstans.

Glädjande: Jag skriver minst fem sidor i min dagbok varje dag nu. Känns bra, har saknat det. Och nu har jag till och med börjat på en ny. Vad göra av alla dessa böcker?

10 dagar kvar, min nedräkning har börjat. Åh, så jag längtar. Och rädd för att vara borta från lill-snorpan det längsta någonsin också. Det får lov att gå, tur att han är så pass stor att vi kan prata i telefon iallafall.

Nej, jag hinner nog läsa lite Frankenstein ändå. Pass på, redovisningen är på fredag!

onsdag 24 november 2010

101 inlägg

Jag mäktar inte med bloggandet. Kanske är det bara en impuls. Troligtvis inte. Kanske tillbaka nästa år igen, ingen visste.
Egentligen är det internet jag har problem med, inte sådär att det krånglar utan mer att jag känner mig negativt påverkad och allt känns så ytligt osv. Typ "mina vänner, dom har jag på facebook". Fuck it fuck it fuck it! Jag vill ha LEVANDE människor omkring mig, typ så nära det bara går. Är less på att leva internet-livet. FYFAN för det säger jag bara.

Det är så himla mycket just nu, allra helst med skolan men även massa pappers-arbete (så jääävla tråkigt). Sen så vill jag faktiskt bara bort härifrån nu, kan knappt bärga mig. Bort från umeå och bort från saker som är här. Alltså det är inget fruktansvärt som har hänt eller så utan mest lessheten på det vanliga.

Ha en god jul och ett gott nytt år. Ciao!/H

Pre-Ice Age style







(Jag har inte råd att klä mig såhär, men jag skulle vilja så ni kan tänka att jag gör det...)