torsdag 2 december 2010

Den här stressen

Jag kanske rent utav trivs lite i sällskap med stressen. Inte när jag är mittt i det, men när det är klart med allt och man får vila en stund innan man fortsätter. Då känns det åtminstone som att man åstakommit något. Ni vet, man kan göra allt möjligt men det ligger alltid och gnager nånstans om det inte blir klart. Det är SÅ tillfredställande att få saker klara och saker som går att få klara. Inte projket som man vet aldrig leder nånstans eller projket utan mål.

Jag velar hit och dit med hur mycket jag ska ta på mig inför nästa termin. Jag tvekar för att erfarenheten av att göra för mycket oftast har slutat i katastrof. Men erfarenheten av att göra för lite slutar också med samma. Det gäller att hitta det här "lagom" och tillräckligt och balansen som är så jävla svår.

Härligt är det iallafall att skriva ner vilka mål man har, vad man vill göra i livet för att få en bättre överblick vad det är man jobbar mot.
Jag har en sjukt lång lista. Allt från att lära mig franska till att jobba utomlands. Saken är den att jag förmodligen inte kommer att göra allt, men ändå. Ibland glömmer man bort också, när livet känns svårt och det känns som att man inte vill något alls riktigt då kan listan var bra att ta fram.

Att känna att man har en mening med sin tillvaro, att få en plats på jorden och tillhöra något. En grupp. DET tror jag är bland det viktigaste! Just nu känns det jättebra att jag har mina mål och jag känner faktiskt INGEN stress överhuvudtaget när det gäller det. Jag VET att jag kommer att komma dit jag vill om jag bara fortsätter och vad som helst kan ju hända på vägen och det gör absolut ingenting för jag vet åtminstone vilken väg jag ska fortsätta på.
Det finns så sjukt mycket valmöjligheter nu, man kan i princip bli vad man vill och mna blir överöst av val och chanser tills man blir helt snurrig. Jag tror att man får sortera lite i vad man känner skulle passa, köra lite uteslutningsmetod och så bara bestämma sig för något och hålla fast vid det och inte vela så mycket. Sen så kanske det kommer något som känns HELT rätt oc då kör man ju på det istället förstås (men det är ju sånt där som man aldrig kan veta när det händer).

Jag vet inte vad det här blev för inlägg, men sånt som jag tänkt på idag och så känner jag mitt i stressen också att jag LEVER, att jag är påväg och mot något ännu större. Det känns väldigt bra eftersom hela förra året kändes som en stor dimma med hur jag skulle börja reda i allt som handlar om framtidsval.

NU.MÅSTE.JAG.LÄSA.FRANKENSTEIN.

Ha en bra dag!/H

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar