Mycket att göra. Nu ska vi kila iväg till dagis. Inte glömma att ta med tomtekläderna till lucia eftersom jag är borta då.
Skriva ett tal idag som jag ska träna på ikväll och hålla imorgon. Lill-snorpan får vara med då eftersom dagis är stängt imorgon. Han frågade när han skulle få prata och tyckte det lät tråkigt att sitta tyst i fem minuter. Fem minuter går fort, sa jag lugnande men är egentligen livrädd att det kommer att kännas som en evighet. Av stammande, dåligt med luft och yrsel. Att hålla tal är inte min grej.
Fredag den 10e närmare sig..fortare än jag trott och snart sitter jag på flyget.
Bara några småsaker innan då. Konstkurs ikväll också, sista gången, lill-snorpan ska med och han har redan berättat för alla på dagis att han ska följa med mamma på konstkurs.
Vilken pepp för den blivande konstnären!
måndag 6 december 2010
fredag 3 december 2010
C´est bon!
Jo, men det är det väl. Bara en skriftlig uppgift och två muntliga redovisningar kvar. Jag räknar ner. Försöker inte bry mig om betyg, vill bara fixa det!
Hatälskar människor just nu. Stör mig på sånna småsaker som att folk inte kan svara på ett facebook event men ser att dom svarar på andras, vilket ju innebär att dom skiter i mitt. Hatar sånt där.
Har egentligen inget att skriva om just nu, har mest tråkigt i väntan på att få göra något annat. Är inte van att leva efter andras tider. Klockan är snart åtta och jag börjar tänka på att sova när andra snart börjar tänka på att hitta på något. Jag vet ju varför. Men ändå. Snart är det ytterligare några i min vänskapskrets som kommer att förstå vad jag menar. Alltså få barn. Det är så många som får barn nu. Är rädd för att det är ett tecken på att jag håller på att bli gammal. Andra tecken: Stel kropp (ännu mer), bekvämlighet. Ja, listan är ju lång och skiiittrååkig. Bryr mig inte om den ikväll.
Blir ju livrädd för vuxenliv, fastän jag levt det ett tag, men alla andra är också så vuxna nu. Känner mig inte redo för det här. Universitetsutbildning, jobb, ansvar, barn, giftermål, bil, hus.
Jag minns när jag var liten och tyckte vuxna var så tråkiga och jag vet varför nu.
Vuxna vill aldrig leka, vuxna vill alltid sova mycket, vuxna har inte lika mycket kompisar som barn har. Vuxna gnäller jämt.Jag vill inte veta. (bara för att jag är sån själv såklart. Jag har min lilla insider-källa som kan bekräfta detta. En liten snorpa som tycker just så om mig.) Fan åh, jag ska börja leka mer, sluta gnälla och ha kompisar hemma oftare. Men sova måste jag få göra, hur ska jag annars orka leka?
Jag tror provet gick bra också, eller det kändes okej åtminstone. Det blev inte riktigt som jag trodde då jag istället började skriva om vetenskapliga framsteg. Nåväl.
Såg på E.R och Luka berättade om en man som var i ett rum med två dörrar varav det stod på den ena dörren "DO NOT ENTER" och på den andra "DO NOT EXIT"
Ni förstår, så kan det ju kännas ibland. Som att ingen dörr är tillgänglig. Då får man vänta tills det står något annat på dörrarna?? Jag vet inte. Nu börjar jag svamla för att jag har så trååkigt.
Hoppas ni får en bra fredagskväll!/H
Hatälskar människor just nu. Stör mig på sånna småsaker som att folk inte kan svara på ett facebook event men ser att dom svarar på andras, vilket ju innebär att dom skiter i mitt. Hatar sånt där.
Har egentligen inget att skriva om just nu, har mest tråkigt i väntan på att få göra något annat. Är inte van att leva efter andras tider. Klockan är snart åtta och jag börjar tänka på att sova när andra snart börjar tänka på att hitta på något. Jag vet ju varför. Men ändå. Snart är det ytterligare några i min vänskapskrets som kommer att förstå vad jag menar. Alltså få barn. Det är så många som får barn nu. Är rädd för att det är ett tecken på att jag håller på att bli gammal. Andra tecken: Stel kropp (ännu mer), bekvämlighet. Ja, listan är ju lång och skiiittrååkig. Bryr mig inte om den ikväll.
Blir ju livrädd för vuxenliv, fastän jag levt det ett tag, men alla andra är också så vuxna nu. Känner mig inte redo för det här. Universitetsutbildning, jobb, ansvar, barn, giftermål, bil, hus.
Jag minns när jag var liten och tyckte vuxna var så tråkiga och jag vet varför nu.
Vuxna vill aldrig leka, vuxna vill alltid sova mycket, vuxna har inte lika mycket kompisar som barn har. Vuxna gnäller jämt.Jag vill inte veta. (bara för att jag är sån själv såklart. Jag har min lilla insider-källa som kan bekräfta detta. En liten snorpa som tycker just så om mig.) Fan åh, jag ska börja leka mer, sluta gnälla och ha kompisar hemma oftare. Men sova måste jag få göra, hur ska jag annars orka leka?
Jag tror provet gick bra också, eller det kändes okej åtminstone. Det blev inte riktigt som jag trodde då jag istället började skriva om vetenskapliga framsteg. Nåväl.
Såg på E.R och Luka berättade om en man som var i ett rum med två dörrar varav det stod på den ena dörren "DO NOT ENTER" och på den andra "DO NOT EXIT"
Ni förstår, så kan det ju kännas ibland. Som att ingen dörr är tillgänglig. Då får man vänta tills det står något annat på dörrarna?? Jag vet inte. Nu börjar jag svamla för att jag har så trååkigt.
Hoppas ni får en bra fredagskväll!/H
Prov
Idag förlitar jag mig på mina kunskaper. Jag har läst boken, jag har läst om författaren och jag har läst om romantiken. Nu får jag helt enkelt tro att det kommer att gå vägen. Om en timme ska jag gå till skolan.
Dricker kaffe och försöker lugna mina stackars nerver. Ett ypperligt tillfälle ikväll att få sova och det känns ju himmelskt! (vilket betyder att lill-snorpan inte är med mig)
Dricker kaffe och försöker lugna mina stackars nerver. Ett ypperligt tillfälle ikväll att få sova och det känns ju himmelskt! (vilket betyder att lill-snorpan inte är med mig)
torsdag 2 december 2010
Den här stressen
Jag kanske rent utav trivs lite i sällskap med stressen. Inte när jag är mittt i det, men när det är klart med allt och man får vila en stund innan man fortsätter. Då känns det åtminstone som att man åstakommit något. Ni vet, man kan göra allt möjligt men det ligger alltid och gnager nånstans om det inte blir klart. Det är SÅ tillfredställande att få saker klara och saker som går att få klara. Inte projket som man vet aldrig leder nånstans eller projket utan mål.
Jag velar hit och dit med hur mycket jag ska ta på mig inför nästa termin. Jag tvekar för att erfarenheten av att göra för mycket oftast har slutat i katastrof. Men erfarenheten av att göra för lite slutar också med samma. Det gäller att hitta det här "lagom" och tillräckligt och balansen som är så jävla svår.
Härligt är det iallafall att skriva ner vilka mål man har, vad man vill göra i livet för att få en bättre överblick vad det är man jobbar mot.
Jag har en sjukt lång lista. Allt från att lära mig franska till att jobba utomlands. Saken är den att jag förmodligen inte kommer att göra allt, men ändå. Ibland glömmer man bort också, när livet känns svårt och det känns som att man inte vill något alls riktigt då kan listan var bra att ta fram.
Att känna att man har en mening med sin tillvaro, att få en plats på jorden och tillhöra något. En grupp. DET tror jag är bland det viktigaste! Just nu känns det jättebra att jag har mina mål och jag känner faktiskt INGEN stress överhuvudtaget när det gäller det. Jag VET att jag kommer att komma dit jag vill om jag bara fortsätter och vad som helst kan ju hända på vägen och det gör absolut ingenting för jag vet åtminstone vilken väg jag ska fortsätta på.
Det finns så sjukt mycket valmöjligheter nu, man kan i princip bli vad man vill och mna blir överöst av val och chanser tills man blir helt snurrig. Jag tror att man får sortera lite i vad man känner skulle passa, köra lite uteslutningsmetod och så bara bestämma sig för något och hålla fast vid det och inte vela så mycket. Sen så kanske det kommer något som känns HELT rätt oc då kör man ju på det istället förstås (men det är ju sånt där som man aldrig kan veta när det händer).
Jag vet inte vad det här blev för inlägg, men sånt som jag tänkt på idag och så känner jag mitt i stressen också att jag LEVER, att jag är påväg och mot något ännu större. Det känns väldigt bra eftersom hela förra året kändes som en stor dimma med hur jag skulle börja reda i allt som handlar om framtidsval.
NU.MÅSTE.JAG.LÄSA.FRANKENSTEIN.
Ha en bra dag!/H
Jag velar hit och dit med hur mycket jag ska ta på mig inför nästa termin. Jag tvekar för att erfarenheten av att göra för mycket oftast har slutat i katastrof. Men erfarenheten av att göra för lite slutar också med samma. Det gäller att hitta det här "lagom" och tillräckligt och balansen som är så jävla svår.
Härligt är det iallafall att skriva ner vilka mål man har, vad man vill göra i livet för att få en bättre överblick vad det är man jobbar mot.
Jag har en sjukt lång lista. Allt från att lära mig franska till att jobba utomlands. Saken är den att jag förmodligen inte kommer att göra allt, men ändå. Ibland glömmer man bort också, när livet känns svårt och det känns som att man inte vill något alls riktigt då kan listan var bra att ta fram.
Att känna att man har en mening med sin tillvaro, att få en plats på jorden och tillhöra något. En grupp. DET tror jag är bland det viktigaste! Just nu känns det jättebra att jag har mina mål och jag känner faktiskt INGEN stress överhuvudtaget när det gäller det. Jag VET att jag kommer att komma dit jag vill om jag bara fortsätter och vad som helst kan ju hända på vägen och det gör absolut ingenting för jag vet åtminstone vilken väg jag ska fortsätta på.
Det finns så sjukt mycket valmöjligheter nu, man kan i princip bli vad man vill och mna blir överöst av val och chanser tills man blir helt snurrig. Jag tror att man får sortera lite i vad man känner skulle passa, köra lite uteslutningsmetod och så bara bestämma sig för något och hålla fast vid det och inte vela så mycket. Sen så kanske det kommer något som känns HELT rätt oc då kör man ju på det istället förstås (men det är ju sånt där som man aldrig kan veta när det händer).
Jag vet inte vad det här blev för inlägg, men sånt som jag tänkt på idag och så känner jag mitt i stressen också att jag LEVER, att jag är påväg och mot något ännu större. Det känns väldigt bra eftersom hela förra året kändes som en stor dimma med hur jag skulle börja reda i allt som handlar om framtidsval.
NU.MÅSTE.JAG.LÄSA.FRANKENSTEIN.
Ha en bra dag!/H
onsdag 1 december 2010
Vi kör på ba!
DAGENS VILL HA: Läxhjälp
DAGENS KLÄDSEL: svart klänning, tröja, strumpbyxor, halsband
DAGENS SMINK: mascara, eyeliner
DAGENS FRISYR: lockigt hår, lill-snorpans dagis-fröken tyckte jag såg ut som en ängel
DAGENS HÄNDELSE: börjar blogga ändå
DAGENS LÅT: vad du är så söt min kära lilla ponny
DAGENS PLANER: läsa skolbok, sova
DAGENS SAKNAD: vänner
DAGENS DUMMASTE: "slösade" bort morgonen istället för att plugga
DAGENS SJUKA: ingen, tack och lov
DAGENS DROG: chokladbegär samt mitt SJUKA nikotinberoende
DAGENS ROLIGASTE: Noah, som alltid. alltid alltid alltid.
DAGENS FAVORIT: Jenny, som finns för mig trots över 100mils avstånd. och lyssnar i andra änden av telefonen. alltid alltid alltid.
DAGENS KÖP: keso (och snus, usch usch usch)
DAGENS HUMÖR: relativt stabilt, nervös och stressad.
DAGENS ORD: STRESS
Fina Audrey.
DAGENS KLÄDSEL: svart klänning, tröja, strumpbyxor, halsband
DAGENS SMINK: mascara, eyeliner
DAGENS FRISYR: lockigt hår, lill-snorpans dagis-fröken tyckte jag såg ut som en ängel
DAGENS HÄNDELSE: börjar blogga ändå
DAGENS LÅT: vad du är så söt min kära lilla ponny
DAGENS PLANER: läsa skolbok, sova
DAGENS SAKNAD: vänner
DAGENS DUMMASTE: "slösade" bort morgonen istället för att plugga
DAGENS SJUKA: ingen, tack och lov
DAGENS DROG: chokladbegär samt mitt SJUKA nikotinberoende
DAGENS ROLIGASTE: Noah, som alltid. alltid alltid alltid.
DAGENS FAVORIT: Jenny, som finns för mig trots över 100mils avstånd. och lyssnar i andra änden av telefonen. alltid alltid alltid.
DAGENS KÖP: keso (och snus, usch usch usch)
DAGENS HUMÖR: relativt stabilt, nervös och stressad.
DAGENS ORD: STRESS
Fina Audrey.
Svårt
Jag har tydligen svårt att slita mig från det här. Borde skriva andra saker, men det får vänta tills lill-snorpan sover. Just nu är han hos grann-kompisen och leker. Jag hinner inte sätta mig in i skolarbete på den korta tiden. Sen är det dushning av barn, kvällsfika, borsta tänder och läsa saga. Pusspuss, jag älskar dig. Just det, ett vattenglas, och just det vi glömde kramas och så godnatt.
Eller vänta.."mamma, kan du komma..?"
eller "mamma, jag vill bara fråga en sak"
"mamma, vi glömde pussas tror jag.."
Klockan 20.30. Frid i huset. Ljusstakar att släcka ner. Plocka undan. Just det, jag skulle plugga också. Men fasen åh, vad trött jag blev. Måste kolla på snorpan. Smyger in, sätter mig på huk. Stryker över kinden och han kliar med sin hand i ansiktet. Jag pussar honom på pannan och han vänder sig om. Tack tack tack, för att jag fått en sån fin son tänker jag. Jag ska ALLTID göra mitt bästa.Jag smyger ut igen.
Klockan 21.00. Men guud, klockan är redan nio! Fan åh, jag är nog för trött för att läsa. Och så har jag inte fixat tvätten än och så borde jag skicka iväg dom där papperna och lämna igen böckerna som jag fått krav på. När ska jag göra det då?
Sätter mig ner och skriver en lista. Det här ska göras;(utöver skolan som är 20.000 saker också)
Lämna böcker på bibblan
skicka iväg papperna
skicka tillbaka dagisbilder (snorpan var fin förstås men kvalitén usel)
ta med tomtekläder till dagis
få upp källardörren så att jag kan tvätta
21.30
Ska jag gå och lägga mig nu? Har ju inte fått något gjort än. Än finns det tid tänker jag och imorgon börjar jag ju 8.20 så jag borde få lite sömn. man vet aldrig, rätt var det är så måste vi gå upp klockan fem. hoppas hoppas inte. jag tänker INTE gå upp då iallafall!
Lite som jag tror att den här kvällen kommer att bli och som det brukar vara. Jag vet att jag skrev ett litet adjö för ett tag sedan...men är man en svan med kaos inuti så måste det ta plats någonstans.
Glädjande: Jag skriver minst fem sidor i min dagbok varje dag nu. Känns bra, har saknat det. Och nu har jag till och med börjat på en ny. Vad göra av alla dessa böcker?
10 dagar kvar, min nedräkning har börjat. Åh, så jag längtar. Och rädd för att vara borta från lill-snorpan det längsta någonsin också. Det får lov att gå, tur att han är så pass stor att vi kan prata i telefon iallafall.
Nej, jag hinner nog läsa lite Frankenstein ändå. Pass på, redovisningen är på fredag!
Eller vänta.."mamma, kan du komma..?"
eller "mamma, jag vill bara fråga en sak"
"mamma, vi glömde pussas tror jag.."
Klockan 20.30. Frid i huset. Ljusstakar att släcka ner. Plocka undan. Just det, jag skulle plugga också. Men fasen åh, vad trött jag blev. Måste kolla på snorpan. Smyger in, sätter mig på huk. Stryker över kinden och han kliar med sin hand i ansiktet. Jag pussar honom på pannan och han vänder sig om. Tack tack tack, för att jag fått en sån fin son tänker jag. Jag ska ALLTID göra mitt bästa.Jag smyger ut igen.
Klockan 21.00. Men guud, klockan är redan nio! Fan åh, jag är nog för trött för att läsa. Och så har jag inte fixat tvätten än och så borde jag skicka iväg dom där papperna och lämna igen böckerna som jag fått krav på. När ska jag göra det då?
Sätter mig ner och skriver en lista. Det här ska göras;(utöver skolan som är 20.000 saker också)
Lämna böcker på bibblan
skicka iväg papperna
skicka tillbaka dagisbilder (snorpan var fin förstås men kvalitén usel)
ta med tomtekläder till dagis
få upp källardörren så att jag kan tvätta
21.30
Ska jag gå och lägga mig nu? Har ju inte fått något gjort än. Än finns det tid tänker jag och imorgon börjar jag ju 8.20 så jag borde få lite sömn. man vet aldrig, rätt var det är så måste vi gå upp klockan fem. hoppas hoppas inte. jag tänker INTE gå upp då iallafall!
Lite som jag tror att den här kvällen kommer att bli och som det brukar vara. Jag vet att jag skrev ett litet adjö för ett tag sedan...men är man en svan med kaos inuti så måste det ta plats någonstans.
Glädjande: Jag skriver minst fem sidor i min dagbok varje dag nu. Känns bra, har saknat det. Och nu har jag till och med börjat på en ny. Vad göra av alla dessa böcker?
10 dagar kvar, min nedräkning har börjat. Åh, så jag längtar. Och rädd för att vara borta från lill-snorpan det längsta någonsin också. Det får lov att gå, tur att han är så pass stor att vi kan prata i telefon iallafall.
Nej, jag hinner nog läsa lite Frankenstein ändå. Pass på, redovisningen är på fredag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)