tisdag 14 december 2010

Lite bilder


Erika på vårat sista tillfälle på konstkursen

Tydligen kan Ben10-klockan fungera såhär..typ.

Slimet!

Jag är framme i Malmö!

Bild från Antons utställning som jag var på. Anton sitter och pratar i telefon och min kusin Axel poserar stolt.

måndag 13 december 2010

Nämen hej

Är i Malmö nu. Har det bra, väntar på bebis. Ser filmer och myser. Bakar lussebullar och känner mig så glad!

torsdag 9 december 2010

Torsdag

06.30. Klockan ringer och en liten snorpa vill sova länge länge. Jag pussar och viskar och säger `dags att vakna i hans öra.
07.30 går från dagis med en klump i magen. Min fina fina lilla kille. Så länge utan honom nu, det gör ont i hela mig. Men jag längtar också, till en höggravid bästa vän, att få vara tillsammans i hennes bästa stund känns så ovärderligt bra!

På skolan gjorde jag min absoluta sista redovisning innan lovet. Det gick bra, jag hann alltså knåpa ihop något igår. Något som var MVG på innehåll. Jag känner mig så bra, jag kommer inte få ett MVG i betyg, kanske ett VG men det KÄNNS som ett MEGAMVG! Jag är så nöjd med vad jag presterat och att jag gjort allt klart!

Och så läser jag om min bror i tidningen och blir så himla stolt!
http://www.vk.se/Article.jsp?article=401754

SÅ duktig, läs du med! och kom på vernissage om du är i Umeå. Ikväll ska jag gå och kolla för imorgon drar jag! TJOHO!


Moi et le petit snorpa!

onsdag 8 december 2010

Onsdag

Kul (inte) att allt har samlats i en stor klump såhär sista veckan. Sitter och filar på min sista redovisning jag har imorgon. Det får bära eller brista säger jag. Efter det här så är jag klar och det känns bra oavsett hur det går. Vill bara få det klart!
Kommer att gråta floder imorgon när jag säger hejdå till lill-snorpan, jag känner det, att jag har kunnat inbilla mig annat känns nu som ett skämt då verkligheten är nära inpå. Skit också, nästan en hel månad!

Måste få lite sömn innan jag ska upp igen. Ser det här nästan som ett under, alltså det att jag gjort så mycket på så kort tid.

Hej så länge/H

tisdag 7 december 2010

Tisdag-kväll



Ett oförklarligt svårmod drabbade mig ikväll. Inte så passande. Måste läsa ut en bok till imorgon. Vad ska vi gissa på..200-250 sidor kvar? Inte så inspirerad till att läsa. Vill sova.
Jag har liksom inte haft tid att fundera på något djupare plan så värst den sista tiden och det har passat mig förträffligt. Bara göra göra göra, inte tänka. Så jävla skönt, men en liten lucka med tid smög sig på, bäst att läsa, bäst att fly igen. Det är ju det här. Pratade med min handläggare på fk och hon sa "visst gör du väl det vi har kommit överens om?" med en en liten uppmaning i rösten. "Jaa.." svarar jag såklart men vill göra mer. Göra utan att tänka, utan att känna. Men det slutar aldrig bra. Jag ska såklart göra det vi kommit överens om. Men först ska jag packa min väska. Mot Malmö!

Tisdag



Idag vaknade vid halv nio. Konstkursen tog på krafterna för lilla N antar jag. Skönt med sovmorgon men med den försvann även min tid att förbereda mig inför talet jag skulle hålla idag. Vi åt frukost och traskade iväg i dimman.
Väl där uppförde sig lilla N helt exemplariskt, så skönt att han höll det vi kom överens om.
Talet gick bra, min nervositet till trots, och lilla N satt och lyssnade, åt russin och ropade bara en gång "Bravo Mamma!" och så var det klart. Ett litet samtal med läraren som tycker jag har en bra svenska osv. Det kändes bra att höra. Lilla N kramade min lärare hejdå och önskade henne en bra dag. Och så gick vi hem och åt lunch.

Endast en uppgift kvar och det betyder att jag snart har jullov och får åka flyg till Malmö! Hurra! Och well done till mig som klarat pressen så bra.

måndag 6 december 2010

Du är som en diamant som glittrar



Okej, det här är alltså en gammal bild från 2006 och jag minns att jag tänkte då jag såg bilden att "fy vad jag ser sliten ut här" när jag nu ca 4 år senare tycker att jag såg ung och fin ut. Och kanske kollar jag tillbaka om fem år och tycker jag ser ung och fräsch ut som det är nu trots allt. Man glömmer så fort. Att leva nu och vara nöjd med saker som är. (varför jag tex inte lägger upp nya bilder är för att allt tekniskt krånglar som vanligt)

Nu är klockan 10.40. Lämnat lill-snorpan. Diskat, skrivit halva mitt tal. Lyssnar på Cher och tänker att det kan fan gå ändå. Talet alltså. Jag kanske kan klara mig igenom det här. Sen har jag bara en bok att läsa och redovisa innan fredag. Jag har full tilltro på mig själv just nu. Känner mig som superwoman (typ) Lilla N´s dagisfröken berättade för mig förra veckan att han hade sagt att hans mamma var en superhjälte och fröken sa att inget annat barn hade sagt så om sin mamma minsann. Jag antar att jag ska ta det här som en stor komplimang från min fina fina kille.
När lilla N vill säga fina saker till mig så brukar han säga "du är som en diamant som glittrar mamma" och visst blir man glad, som om inga problem någonsin funnits på våran himmel.

Igår hade vi julkalas här. N fick massa julklappar i förtid eftersom jag ska åka bort och han ska fira jul med sin far. Han blir så glad att han inte vet vad han ska göra av sig själv. "ÅH, en ben10 klocka, det här är den bästa dagen i mitt liv. Jag är jättenöjd" sötnosen. Till frukosten var jag glad för tomtegröten vi skulle äta, så ivrig att jag tog cayennepeppar istället för kanel och var tvungen att kasta bort halva gröten. Såhär i efterhand hittar jag slime i både soffan och sängen. Men vad är prylar jämfört med fina vänner och en bra dag. (jag får ju skylla mig själv som tar olyckan in i mitt hus, för inte var det någon annan än jag som köpte slimet av nostalgiska skäl)

Okej, bara andra halvan av talet kvar nu då.