lördag 14 maj 2011

Bilder från kalas


Noah är peppad på kalas

Födelsedagsbarnet!

Nadia och Hanna.

Barnen fick sitta vid barnbordet och fika.

Jag.

Kalas

Idag ska vi åka på kalas. Noahs kusin Elliot fyller 2 år och det lilla pyret (aka det tredje barnet i syskonskaran) är också beräknad till idag. Kalas eller förlossning, det återstår att se. Vi har iallafall klätt oss i våra kalas-kläder redan och känner oss peppade och starka efter frukosten!

torsdag 12 maj 2011

Blev less och sur ändå

Just som jag hade diskat, städat, gått promenad, ringt massa viktiga samtal, ja, då kändes det bra. Som att jag gjort lite av det jag ska.
Men sen blev jag sur, då jag inser att saker ändå inte går ihop. Liksom skola. Jag både vill och vill inte. Både orkar och orkar inte. Kan det bara vara klart nu???!!??

Ska röka en cigarett på balkongen och se sur ut en stund, men sen ska jag bli glad igen!

För 5 år sedan.




Idag känns det bra. Jag hoppas på fint väder så jag kan bli brunare. Ikväll ska jag träffa kusin Hanna och äntligen få lära mig hur man gör lockar med platt/lock-tången jag fick i julklapp. Pepp!

onsdag 11 maj 2011

Hej

Har bestämt mig för att bli brun och det verkar tydligen ha gett resultat redan, för idag sa lilla N´s dagisfröken till mig; "Du är såå brun. Har du varit utomlands?"

I will keep it up!

tisdag 10 maj 2011

Kanske är vi alla..

Konstiga saker jag ibland tänker på;

Jag räknar alltid till 30 då jag häller upp vatten i en kastrull, men om jag skulle behöva mer vatten kan jag räkna till 45 eller till och med 60. Ibland måste jag skynda mig räkna så att det inte blir för mycket vatten och ibland kan jag räkna saktare så att det inte ska bli för lite vatten.

Ibland när jag är ute och går tänker jag att jag kanske skulle råka kliva på en huggorm och att den skulle bita mig i foten. Då skulle jag antingen ringa till 112 eller ta mig till sjukhuset och kolla upp det och så skulle jag tycka att det kändes sjukt pinsamt att behöva visa mina ben. För jag har alltid känt mig obekväm med att visa bara ben.

Om det skulle brinna i mitt hus. Då försöker jag komma på sätt att klara mig ut. Är det smartast att ta sig ut genom balkongen, ska jag på något sätt vira in mig i något, krypa längs golvet (ja, det skulle jag, men om jag får panik då?) Det här tänker jag BARA på när Noah inte är hos mig vilket är konstigt egentligen. Allt beror ju på hur elden spridit sig och var den är förstås.

Jag tänker också på vad jag skulle göra om det värsta skulle drabba mig. Hur skulle jag kunna fortsätta leva då? Är det möjligt?

Att kasta bort allt jag äger, kanske sälja det som skulle gå att sälja. Leva minimalistiskt. Hur skulle det vara? (En telefon är ok och några få utvalda saker) Vad skulle jag välja att för saker?

Att jag kanske egentligen är 45 år och att alla har ljugit för mig i hela mitt liv och att min pappa liksom har adopterat mig fastän jag bara är 5 år yngre än honom. Jag måste ju ha hamnat i koma då och inte vetat vem jag varit för att sen gå på det där om att jag är så ung. Det vore helt knäppt. Tänk att jag har fått gå i skola och dagis trots att jag varit typ 25-30 år. Någon borde ha märkt.

När jag åker flygplan tänker jag att golvet helt plötsligt kan försvinna och alla hamnar rakt ut i luften vilket ger mig en otrolig dödsångest när jag åker flygplan.
"Det är säkrare att åka flygplan än att åka bil" är mitt mantra medan jag kallsvettas och håller krampaktigt i sätet.

Om jag såg en björn nära mitt hem eller i det kanske (högst osannolikt jag vet) så skulle jag aldrig gå tillbaka igen.

Vad brukar ni tänka på? (om ni nu orkat läsa allt det här?)

söndag 8 maj 2011

Söndag i maj

Åh så jag saknar mina vänner. De som bor i London, Stockholm, Malmö och Göteborg. Var ni tvungen till att sprida ut er så? Det blir så jobbigt för hjärtat mitt och jag kan fortfarande inte acceptera hur sällan vi faktiskt ses.

Iallafall. Jag måste sluta ränna ute i det fina vädret för jag har prov imorgon och jag har knappt pluggat. AAAAAAAaaaaahhhhhhhhhhh.