Skitkass sömn inatt, inte beroende på bebis utan på mig själv. Låg och svettades som ett djur och allting liksom skavde, varje litet skrotkorn i sängen bränner mot kroppen och i svetten känns det som tusen myggbett. Fönstret är öppet men ändå kommer ingen luft in.
Den lilla stund jag sov drömde jag att jag födde barn, en liten flicka, levande men missbildad. Försökte intala mig själv i drömmen att jag inte brydde mig att hon var missbildad (ena armen), men det kändes så förjävla jobbigt.
KLockan åtta gick jag upp. Bebis fortsätter sova. Jag ser "The talk" som är mitt nya favoritprogram. Programmet tar slut och jag lägger mig och kollar bebis. Tänker vad vacker hon är. Så otroligt vacker, och hur kunde jag ha sån tur?
Ligger så en stund, beundrar.
Går in i köket, gör kaffe och lyssnar på 80-tals pop. Känner mig glad. Och jag vill verkligen bli en såndär som ser allt positivt som finns runtomkring, liksom ja, det finns negativt, men vad gör det när jag har allt det här? och en såndär som lever fullt ut varje dag (men vem kan det?), då måste man ju gå och tänka på att man kan dö närsomhelst eller eventuellt utsätta sig för livsfara. Orkar inte det.
Har det ju rätt bra ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar