upprop

Ja, klockan 8.15 var det dags. Samling på skolgård, rektorn som höll tal. Barnen nervösa och alla fick varsin ros. Välkommen till skolan.

Uppropet skedde i klassrummet. Lilla N blev lite blyg och jag kom sist av alla upp eftersom det blev en barnvagnskö i hissen. Och nu äntligen har jag en egen hissnyckel! Hurra, känner mig väldigt "special".

Iallafall. Skyndade mig dit när det var dags för hämtning, blev lite försenad. Och på sistone har jag känt mig så orolig för det här med skolan och att det är så nytt och stort osv. Kanske mer än vad N har varit.
När jag kommer dit säger fröken att hon inte sett till Noah ute på gården på ett tag. Jag blir nervig såklart, tänker det värsta.
Han kanske har gått in med den andra fröken, säger hon efter ett tag.

Jag tar hissen upp, hittar hans keps i trappen, tänker det värsta såklart.

Men så satt han där med fröken och ritade. Tog det lite lugnt en stund.
Jag måste försöka slappna av. Inse att han är faktiskt stor nu, behöver inte spännas fast i mig, fastän jag så gärna vill det. Känner själv att jag är på väg in i något nytt, bli lite större. Liksom växa till en vuxen på riktigt nu. Kanske man kunde tro att jag gjort redan, men det är liksom på en ny nivå nu. Mamma-till-ett-skolbarn-nivån.