Det är det som är min övning. Att acceptera. och gå vidare.
Liksom konstatera att "jaha, det är så det är just nu" och gå vidare därifrån.
Vad hjälper det att gräma sig över saker som redan hänt?
Och det här med att må dåligt i onödan, det är ju precis vad det låter som. Onödigt.
Varför må dåligt över saker man inte kan påverka? Saker som redan hänt.
Eller det här med att må dåligt över saker som kanske (alltså bara kanske) kan komma att hända. Det behöver man inte ens tänka på. Åh, att leva som ett barn i stunden.
Att det ska vara så svårt. Att acceptera att livet bara är. Och att man ser ut som man gör och att man befinner sig där man är just nu.
Att orka bry sig så mycket om saker som inte spelar någon större roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar