Lördag

Det här är en bild på min bror och jag och våran dåvarande hund Quicken. Vi var förstås uppe på ett sjukt högt fjäll mitt i sommaren 1994.

Jag tycker det är märkligt ändå, att jag har bott ute i ödemarken, utan toalett, sovit i en kökssoffa, vuxit upp i en hundgård, inte haft grannar på flera mil, åkt hundspann var och varannan dag, klättrat i fjäll och grävt grottor i snön.

Det är lite märkligt för jag känner ingen som helst dragning till skog och natur som det är nu. Antingen är jag övermättad, men jag har ändå ett minne som liten att jämt frysa och jämt vara rädd för djur. Och så är det ju den där ensamheten.
(Liksom ropar du på hjälp så finns det ingen som hör dig..)

Jag gillar asfalt och gator, jag gillar liv och rörelse, människor och trafik.
Affärer och saker som händer. Ingen sumpmark, kyla, ödsliga fjällbjörkar och vilda djur.

Jag gillar till och med avgaser.