Hurra!

Han är äntligen hemma efter sjukt lång försening med tåg. Han är alltid lite extra snäll och mysig då han varit borta, men efter ett tag brukar det slå om och så provar han mina gränser antar jag, men nu är det lugnt igen. Vi har ätit middag så jag är alldeles proppmätt och öppnat julklappar från Eveliina i efterskott. Det känns verkligen helt rätt nu. Livet faller liksom på plats igen.