Jag var väl 14. Hemma hos min mor. Kanske fanns voxpop fortfarande. Hursomhelst visades Håkan Hellström på teven. Hans första singel kanske. Jag blev så arg. Det här var kanske det sämsta jag nånsin hört. Hur falskt får man sjunga, att han ens får vara med på tv? Min mor tyckte han var bra och jag skrek och svor att "vart fan är allt påväg, ska det få finnas så dålig musik!" Och eftersom tiden gick så blev han alltmer populär, det var nästan konstigt om man INTE gillade honom. Så pojkig och så..(VAD VAD VAD??!!??)
Jag känner väl inget större förakt för honom just nu, det var väl mest nån slags okontrollerbar hormon-ilska, men gud bevare mig om jag tvingas lyssna till det. Jag kräks lite i munnen då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar