första dagen på länge som jag har lite tid över. har gjort det jag skulle och sitter mest och har tråkigt. sådär rastlöst tråkigt. dricker lite bubbel (alltså inte champagne tyvärr utan bubbelvatten), fastän jag tycker det är lite obehagligt med kolsyra. har bestämt mig för att hålla mig till den ursprungliga planen och läsa halvtid efter att ha pratat med diverse personer idag. Fsk-kvinnan tycker nog att jag är den mest ambivalenta människan hon träffat. Jag ringer var och varannan vecka och kommer med nya planer om hur jag ska göra. "alltså jag kan ju inte tvinga nån att vara sjukskriven, sånt brukar vi inte göra här på fsk precis. Du måste ju få välja själv. Men vi har ju sett tidigare hur det har blivit, så jag tycker verkligen att du ska göra som vi bestämt" och så min samtalskontakt: "men om läkaren har skrivit ett intyg till fsk så tycker han nog att det är en bra idé att du gör det ni kommit överens om".
Jaja, jag SKA inte göra för mycket då, men så fort jag känner mig piggare vill jag liksom ta tag i allt och bara skynda mig att bli klar, gå vidare. Men jag fattar vinken, jag får helt enkelt ta en sak i taget. Jag lär mig inte riktigt det här.
jag vill nog tro lite naivt att jag kan fixa att ändra på lite saker och så vips är jag 100 procent fri från alla mina symptom som om det vore någon slags förkylning och inte en sjukdom som tar åratal att bli fri från. hatar att kalla det sjukdom, för oftast känns det som om jag ju har valt själv nästan, men samtidigt inte. hatar att dom kallar det för en anorektisk ätstörning då jag inte ens har anorexi. jag känner mig inte smal.
(framförallt inte idag)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar